Känner ni igen den här mammastressen?
Man har två barn. Ena är ute med farmor, den minsta har just somnat. Själv går man som i dvala efter att ha vaknat varje timme hela natten av den minsta. Nu har man sin stora chans att ta igen lite zzzzz under den här timmen eller två och fyllas med energi inför eftermiddagen. Det är bara det att tvätten som legat flera dar behövs vikas, garderoben organiseras, kökslådorna där allt bara rasar ut när man öppnar dörren styras upp, middag preppas, duscha… herregud!! skriva, beställa grejer på Amazon, sopa utomhus eller plocka ur diskmaskinen eller att lista ut strategier för tvåårstrotsen (big time). Att göra sånt själv går hundramiljonergångersnabbare när en sover och en är ute med farmor.
Allt jag vill är att sova. Jag måste sova. Kan inte slappna av. Andas inte längre ner än till bröstet. Vet inte hur lång tid jag har att sova, blir stressad av det. Vill ju ha tiden ”fri” till barnen sen. Inte stå och göra tråkiga sysslor. Men jag kan inte slappna av i huvet av allt kludder. Kludder hemma, kludder i skallen. Ligger och tittar på Anja när hon sover fridfullt, längtar efter Kalle. Behöver sova. Ska nog försöka. Känns detta igen?
