Vill tacka för all fin respons på mitt inlägg om min förlossning, här i Santa Monica. Jag vet att det är poppis i Sverige att dela med sig av den, så därför tänkte jag att jag också kunde det, vilket ju var lyckat. Tack igen!

Nu har det gått lite mer än en vecka med lilla Anja i familjen. Hon är sååååå ljuvligt fin och lugn. Ligger mest och spinner som en katt, eller bräker som ett lamm när hon försöker med sitt lilla outvecklade system att smälta all mjölk hon sätter i sig. Det sker HELST framåt småtimmarna. Och den här mamman undrar varför det är så? Jag vet ju att det tar tid att få ordning på grejerna för henne, och det skär i mig att se hur svårt hon har att få ur sig gas och bajs.  Jag försöker göra allt jag kan som att äta probiotika och hålla mig borta från choklad (skitsvårt), kålgrönsaker (ganska lätt) och röda grejer (hejdå jordgubbar) som sägs vara “triggers”. Har ni tips på att hjälpa till på traven förutom att massera? Med Kalle testade jag allt men inget hjälpte, sen vips en dag så var alla matsmältningsbekymmer borta.

 Förutom det så är hon helt otrolig. Kalle är också helt otrolig och har tagit sig ann sin syster sakta med säkert. Han har protesterat lite på morgonen när han kommit upp i vår säng och ser henne ligga i nästet bredvid mig. Då har han sagt NO och skakat på huvudet. Men det försvann efter ett par dagar och han har nu blivit så go med henne.  Säger Anja och Anjas hela tiden och hjälper till att assistera, hålla handen och klappa, så gulligt.

Sen ser jag till att få lite egentid med honom varje dag också. Att bara knalla ut till beachen och gräva i en halvtimme “means the world to him”. Och att hänga med pappa likaså.

 Vi ju haft min mamma här hela tiden. Hon och Anja har bondat helt otroligt. Och kalle är ju galen i henne. För mig har det varit enormt skönt att ha haft henne här. Hon åker hem på torsdag och då blir det realitycheck, big time! Men det ska nog gå. Det måste det ju göra. Bara man behåller lugnet och låter disken vänta så löser sig allt, eller hur? Är så glad att amningen fungerar också. Det var väl det jag var minst sugen på att göra efter att ha ammat Kalle i över ett år. Den här tjejen är inte lika glupsk och släpper taget när hon är klar och är därmed nöjd. Kalle hängde ju som en klase på mina rattar 24/7, ha ha.

Jag tackar gudarna för denna snälla, lugna, fromma söta lilla flicka… och för Kalle som är så go och som gör det hela lite enklare för oss alla. Ja, jag vet att det kan ändras om en vecka. :)

marita karlson anja mammaboost

Tack för fin Villervalla body, hälsar Anja Meadow.