Attentatet i Stockholm tog minst sagt udden av hela helgen. Efter ett par dagar när den hemska nyheten sjunkit in, kom tankarna. Det är så många man känner eller är bekant med som var i närheten av platsen kl 15.00 den dagen, nån som just gått förbi eller som befann sig alldeles i närheten. Jag tänker på OM jag hade varit hemma med Kalle, hade vi befunnit oss där då? Hade vi just varit på Åhléns för att kolla barnkläder, eller hade vi promenerat från Gamla Stan tillbaka mot Vasastan? Usch, så obehagligs tankar.

Jag tänker så mycket på de som mist en familjemedlem eller vän i attacken. Det är så fruktansvärt dystert och orättvist och vansinnigt. När man har egna barn så kommer katastroftankarna, så är det ju. Man ser faror i allt och är livrädd att något skulle hända ens egna barn något. De är ju de allra finaste man har.

Så fint att se Sergels torg i söndags. So much Love! Gör Stockholm om möjligt ännu vackrare. #tillsammansärvistarka