Jag är lite på krigsstigen just nu. Den som känner mig vet ju att jag för det mesta försöker se möjligheterna och det positiva i saker och ting. Men ibland rinner bägaren över för mig. 😉

Jag har fortsatt fundera mycket över varför många av våra politiker är så snabba med att “ta folks oro på allvar” när det gäller vissa frågor (invandring är väl den mest uppenbara) – men inte andra.

För ungefär en månad sedan presenterades en undersökning gjord av Världsnaturfonden som visade att var femte ung tjej väljer bort kött – för klimatets skull. Och hela 90 % av unga mellan 16 och 25 tycker att det är viktigt att leva klimatsmart.
Vilket kanske inte är så konstigt. Det ju de ungas framtid klimatfrågan handlar om. Det är de som kommer att påverkas av alla förändringar som vi börjat se redan idag.

Förra veckan kom en annan rapport, från SOM-institutet, som visar att det vi svenskar är mest rädda för är:

1. Förändringar i jordens klimat
2. Ökar antibiotikaresistens
3. Terrorism
4. Miljöförstöring

Varför tar inte våra politiker denna oro på allvar? Är det för svårt att hitta populistiska vinklar på dessa ämnen? Eller är de helt enkelt för okunniga?

Just nu är det företag, ideella organisationer och engagerade individer som står för framtidshoppet när det gäller hållbarhetsfrågor i stället. Även om det förstås finns engagerade politiker också, som försöker göra skillnad.

Det kanske är gott nog. Jag hoppas verkligen det.
Tids nog tror jag att vi kommer att vara så många att INGEN kan blunda för hur viktigt det är att behandla djur, natur och jorden med respekt. För vår egen skull.

Foto: Martin Harvey/WWF.

Ibland blir jag galen på hur människan, som anses vara det smartaste däggdjuret här på jorden, kan bete sig så… dumt och destruktivt.

Det verkar nästan vara människolag (naturlag är det ju inte) att vi måste driva saker till bristningsgränsen innan vi vaknar upp och inser att vi måste byta riktning. Och det gäller i alla möjliga sammanhang.

Ta vår hälsa till exempel. Hur många känner man inte som kört på allt vad tyger håller tills kroppen slutligen säger stopp. I form av utmattningssymptom, hjärtattack eller annat.

Eller mitt favoritämne: Miljön. Måste vi till exempel döda ALLT liv i haven innan vi vaknar upp? Eller måste vi ha smog à la Kina för att fatta att vi inte kan fortsätta förgifta luften vi andas med utsläpp av fossila bränslen?

Och sedan var det det här med att hålla på och utrota djur. Bara för att, typ. Åka till Afrika, skjuta ett lejon och slänga det mesta – förutom huvudet och skinnet som ska visas upp för imponerade polare därhemma – på avfallshögen. Eller ta livet av noshörningar för att få till det i sänghalmen. Pardon my french, men hört talas om förspel? Och vad gör ni den dagen då det inte finns några noshörningar kvar? No more vuxenkramar?

I veckan läste jag om reservatet Selous i Tanzania, där 15 000 av tidigare 120 000 elefanter finns kvar. Om ingenting görs riskerar elefanterna att utrotas inom fem år. Fem år!
Dessutom är Selous rikt på mineral, olja och gasfyndigheter. 75 procent av ytan har upplåtits som olje-, gas- och gruvkoncessioner, enligt WWF. Många innehas av utländska exploatörer som får finansiering av internationella banker.
Lokalbefolkningen lär inte se en skymt av pengarna det ger – samtidigt som miljön tar skada. Rovdrift i dubbel bemärkelse…

Varför gör vi så här? Hur kan vi agera så kortsiktigt? Vi underminerar ju sakta men säkert vår egen existens här på jorden.
Utan liv i haven blir många av oss utan mat. Utan ren luft kommer vi sakta att kvävas. Och utan rena jordar att odla i kommer vi sakta men säkert att förgifta oss själva. Då spelar pengarna på banken ingen roll.

Egentligen är vi ju mycket klokare än så här. Eller?

Naturen håller mig “Sane and sound” 😉

Jag växte upp i en familj som levde i, och av, skogen. Visserligen jobbade mina föräldrar inom myndighet och kommun men bären, fisken och älgköttet från skogen var viktiga för att få familjeekonomin att gå ihop. En generation äldre var beroendet ännu tydligare. Min farfar jobbade i skogen medan farmor tog hand om hem, barn och djur för husbehov.

Numera söker sig allt fler till skog och mark för rekreationens skull. För att få en välbehövlig paus från skärmtid och stressiga jobb. För att uppleva hur vacker och välgörande naturen är. Jag är en av dem.
För den som vill jobba med turism i exempelvis Norra Sverige innebär det här förstås möjligheter. Bygderna kanske avfolkas, och avstånden må vara långa, men de har sin vackra natur. Det gäller bara att komma överens med råvaruindustrin – gruvbolagen som vill bryta malm och skogsbolagen som vill avverka.

Men i tider där allt fler av oss inte är tydligt eller direkt beroende av naturen, så tappar många kontakten med den. Och därmed den djupa förståelsen för hur viktiga dess resurser är. Utan fungerande ekosystem – friska skogar, hav fulla av liv, näringsrika jordar – skulle vi inte överleva. Naturen är inte där enbart för nöjes skull.
Eller rättare sagt: De flesta vet förmodligen allt det här, åtminstone undermedvetet. Men lever inte därefter.

Det finns till exempel all anledning till att bli trädkramare. Dessa skogens giganter är helt fantastiska. Vissa av dem ger oss frukter, andra nötter. De ger oss virka att bygga och värma våra hem med. I städer kan de användas för att rena luften eller skydda mot hårda vindar. Träd stabiliserar jorden och minskar jorderosion. De binder kväve i jorden och ger samtidigt ätbara grödor bättre förutsättningar att växa sig stora. Till exempel. Och de är där, nästan gratis, bara vi ger dem förutsättningar att växa och må bra.

Det finns också anledning att älska växtplankton. Det är de som producerar vårt syre.

Eller att vurma för kiselalger. De kan användas som vattenrening eller gödsel inom jordbruket, eller för att förbättra upptagningsförmågan hos solpaneler.

Det här är bara tre exempel av alla miljoner djur- och växtarter som finns på planeten. Det finns otroligt mycket kvar att upptäcka som kan förbättra våra liv utan att det kostar för mycket – varken i reda pengar eller miljömässigt sett.
Bara vi har en sak klar för oss: Vi måste ha ett mer jämställt förhållande till naturen – där vi inte bara tar, utan också tar hand om.

Läs mer:
http://www.sverigesnatur.org/opinion/po-tidholm-ny-roll-landsbygdens-natur/
http://www.viskogen.se/vad-vi-gor/vart-bistandsarbete/agroforestry-sa-fungerar-det/
http://swedishalgaefactory.com