Meny

close
Livsstil

Gaah! Hur skapar man ett hållbart familjeliv?

Hösten har verkligen börjat med rivstart.
Jag bloggar (vill inte välja bort att skriva om ämnet som engagerar mig mest), har påbörjat en kvällskurs i digital innehållsstrategi, jobbar som aldrig förr, samtidigt som vi fortfarande renoverar och barnens aktiviteter äta upp i stort sett all fritid.

Jag gick från semesterpigg till höstdeprimerad på ungefär en vecka.
Sedan kom jag på att det var ungefär samma sak förra hösten, och gick tillbaka till en krönika jag skrev för nästan exakt ett år sedan, om stressen över att ha för många prylar.

Då var min strategi för att ladda batterierna att gå ner lite i arbetstid och vara ute i skogen så mycket det går. Den strategin håller jag egentligen fortfarande fast vid – men på grund av taskig planering där hemma märker jag att tiden i friska luften ofta äts upp av annat. Vi bokar in en massa aktiviteter och åker till alla barnens träningar och cuper, utan eftertanke och utan att prioritera.
Kanske är det bra för familjen att våga säga nej ibland? Att ta hand om varandra i stället för att hänga i idrottshallar varenda kväll i veckan? Och att fundera över vem som gör vad där hemma, för att underlätta vardagen för alla i familjen?

Här pratar vi hållbarhet på ett annat plan – stressmässigt, relationsmässigt, fysiskt. Men också konkret – att vi orkar med att styra om vårt liv till ett mer hållbart sådant (mer vegomat, färre bilresor, källsortering etc).

Så nu har jag infört familjeråd: Varje söndag ska vi sitta ner och prata igenom veckan – och välja och välja bort. Hittade superbra tips från psykologkonsulten Lina Bodestad som jag försökt komprimera här:

  • Gör familjerådet till en mysig stund, ta fram lite god fika och gärna papper och penna/mobil så att viktiga saker kan antecknas. 
  • Gå igenom nuläge: Är det något som hänt i veckan (eller något allmänt) som någon vill prata om?
  • Gå igenom planering: Hur ser schemat ut för kommande vecka? Kommer det gäster, är det fotbollscup, har något av barnen prov i skolan, fyller någon släkting år? 
  • Vad behöver göras? Vem gör vad? Måste vi vara med på allt?

För att få lite grepp om hur “arbetsinsatsen” fördelas hemma kan man göra en lista över de vanligaste uppgifterna i hushållet (laga mat, gå ut med soporna, tömma diskmaskinen, rasta hunden och så vidare). Gör varsin kolumn för den/de vuxna i hushållet och de barn som är stora nog att hjälpa till med åtminstone några uppgifter. Sedan får var och en dra ett streck när hen utför en uppgift. I slutet av månaden räknar man ihop antalet streck.

Gå igenom hur poängen har fördelat sig efter någon månad. Har någon fått betydligt fler poäng än någon annan? Kan man prioritera annorlunda – eller till och med stryka vissa göromål?

Ytterligare ett steg är att skriva ner de uppgifter som behöver hållas koll på – alltså mer den här mentala biten – under en vanlig vecka (se till att tvätten blir tvättad, planera mat, köpa presenter, packa gympapåsar, komma ihåg tandläkarbesöket…). Sedan turas de vuxna om att ta hand om dessa uppgifter en vecka var, medan den andra får en paus från den mentala belastningen den veckan.

Låter fantastiskt bra, tycker jag.

Återkommer med rapport om hur vi lyckas. 😉

 

Livsstil

Varför är vi så bra på att gräva vår egen grav?

Foto: Martin Harvey/WWF.

Ibland blir jag galen på hur människan, som anses vara det smartaste däggdjuret här på jorden, kan bete sig så… dumt och destruktivt.

Det verkar nästan vara människolag (naturlag är det ju inte) att vi måste driva saker till bristningsgränsen innan vi vaknar upp och inser att vi måste byta riktning. Och det gäller i alla möjliga sammanhang.

Ta vår hälsa till exempel. Hur många känner man inte som kört på allt vad tyger håller tills kroppen slutligen säger stopp. I form av utmattningssymptom, hjärtattack eller annat.

Eller mitt favoritämne: Miljön. Måste vi till exempel döda ALLT liv i haven innan vi vaknar upp? Eller måste vi ha smog à la Kina för att fatta att vi inte kan fortsätta förgifta luften vi andas med utsläpp av fossila bränslen?

Och sedan var det det här med att hålla på och utrota djur. Bara för att, typ. Åka till Afrika, skjuta ett lejon och slänga det mesta – förutom huvudet och skinnet som ska visas upp för imponerade polare därhemma – på avfallshögen. Eller ta livet av noshörningar för att få till det i sänghalmen. Pardon my french, men hört talas om förspel? Och vad gör ni den dagen då det inte finns några noshörningar kvar? No more vuxenkramar?

I veckan läste jag om reservatet Selous i Tanzania, där 15 000 av tidigare 120 000 elefanter finns kvar. Om ingenting görs riskerar elefanterna att utrotas inom fem år. Fem år!
Dessutom är Selous rikt på mineral, olja och gasfyndigheter. 75 procent av ytan har upplåtits som olje-, gas- och gruvkoncessioner, enligt WWF. Många innehas av utländska exploatörer som får finansiering av internationella banker.
Lokalbefolkningen lär inte se en skymt av pengarna det ger – samtidigt som miljön tar skada. Rovdrift i dubbel bemärkelse…

Varför gör vi så här? Hur kan vi agera så kortsiktigt? Vi underminerar ju sakta men säkert vår egen existens här på jorden.
Utan liv i haven blir många av oss utan mat. Utan ren luft kommer vi sakta att kvävas. Och utan rena jordar att odla i kommer vi sakta men säkert att förgifta oss själva. Då spelar pengarna på banken ingen roll.

Egentligen är vi ju mycket klokare än så här. Eller?

 

Livsstil

Köp ett mirakelträd i julklapp!

Moringaträdets frön är fullproppade med nyttigheter!

Kan vi inte prata lite om det här med present-julkalendrar? Är det inte lite vansinnigt ändå, att ge våra barn (som i vårt avlånga land ofta redan har rummen fulla av leksaker) en present varje dag, ända fram till jul?

Jag vet. Vissa är påhittiga och ger kanske sina barn en upplevelse per dag i stället (själv får jag stressutslag vid bara tanken). Andra kanske ger en eller flera legobitar per dag, och så har barnet någonting att bygga ihop där på julaftons morgon. Men ändå. Jag vet att jag låter stenålderns ibland, men jag tror att barnen uppskattar gåvor mer, om de inte får dem så ofta.

Mina barn och jag har bestämt att vi ska köpa en “vettig” present till andra i stället, varje advent fram till jul. Som till exempel mirakelträdet Moringa. Mirakelträd kallas det för att:
* Man kan äta rötter, frön och blommor.
* De ätbara delarna innehåller mer vitaminer, mineraler, antioxidanter och proteiner än de flesta andra livsmedel.
* Det producerar olja som kan användas till matlagning.
* Moringafrön innehåller ett protein som får orenheter att klumpa ihop sig, och på så sätt blir lättare att ta bort från vatten. De renar alltså vatten!
Med andra ord: Moringa kan vara till viktig hjälp för utsatta och fattiga familjer.

På söndag köper vi två trädplantor för 100 kronor i Barnfondens webbshop. Häng på om du vill! =)

 

Läs mer om moringaträdet:
http://gavokatalogen.barnfonden.se/product.html/moringatrad?category_id=15