Foto: Salento Bici Tour.

När jag var yngre ville jag alltid bort. Långt bort.
“Resa i Sverige kan man göra när man är gammal och inte orkar med längre resor”, tyckte jag.

Men i takt med ökat miljömedvetande – och en kärlek till naturen som bara växer sig starkare – har jag börjat vända på perspektivet. Det är inte att checka av så många kända platser som möjligt eller avståndet till resemålet som betyder mest. Det är förmågan att njuta av omgivningen där man är som avgör hur givande en semester blir.
Det är också essensen av en ny rörelse som växer fram inom turistbranschen: Slow tourism – där själva resan är målet.

De senaste två somrarna har jag cyklat i alperna med ett gäng härliga kvinns. Vi kallar oss MTB Bitches. Att susa nedför gröna alpängar,  balansera över steniga stigar och kämpa uppför branta stigar omgiven av lummig barrskog – kort sagt svettas i vacker natur. Det finns ingenting bättre.
Belöningen är rustik husmanskost och en kall öl eller Apfel spritz i en av alla “Hütten” (liknar de fäbodar man kan besöka i exempelvis Jämtland) som finns utplacerade på lagom avstånd från varandra i alplandskapet.

Det här har blivit startskottet för ett nytt sätt att resa även med familjen. Förra sommaren åkte vi till fjällstationen Storulvån och vandrade tillsammans med en annan familj i dagarna tre. När barnen har kompisar att gå med glömmer de ansträngningen. De klättrar uppför klippor, letar efter fjällblommor och spanar efter fjällens fauna. Men bäst av allt var harmonin som infann sig oss familjemedlemmar emellan. Upptäckarlusten. Nyfikenheten. Att få lära sig att det finns växter som äter insekter på fjället var minst lika intressant som att se gorillan i bur på Teneriffa. I år gör vi om det, fast i Grövelsjön.

Nästa år kan jag tänka mig att köra Fjällturen på el-mountainbike och sedan stanna kvar med familjen för att upptäcka mer av omgivningarna.

Eller så tar vi tåget ner till Salento, Italien. Jag tänker mig att resan dit är lärorik i sig. Vi kan följa med på kartan och se landskapet förändras – utan att behöva sitta bakom ratten själva. Väl nere i Italien hänger vi med på Salento Bici Tour och cyklar genom vackra vingårdar, naturreservat och bedårande badplatser. Bröd köper vi från lokala bagaren och maten från traktens trattorior.

Eller så visar jag familjen mina nyfunna favoritställen i Bad Gastein eller Gosau (Österrike)  till fots eller på cykel.

Möjligheterna är många. Även utan flyg.

Packat & Klart är temat för kollektivet The Sustainable Society denna månad. Läs vad mina fellow bloggare skriver om ämnet här nedan. Och om du själv får lust att ge din syn på temat ”Packat & Klart” får du gärna länka till ditt blogginlägg på vår facebook-sida (det finns en egen tråd för det). Nästa månads tema presenteras 17 juni!

Läs ännu mer:
Slow tourism i Italien: http://www.salentobicitour.org/sv

Fjällturen: http://www.funasfjallen.se/vinter/press/#/pressreleases/chans-att-uppleva-fjaellturen-med-el-mountainbike-1955651

Cykelsemester i Sverige: http://www.cykelsemester.se

Just jobbar vi med sommarens nummer av Hus & Hem (den som följt mig ett tag vet säkert att jag jobbar som redaktionschef där). Det är många hem med torp, hus med röda knutar, snickarglädje – och trasmattor – där. Jag gillar att så många faktiskt tar vara på arv, letar loppis och värnar hantverk.

Just trasmattor är verkligen i ropet nu, som en del av trenden med mer recycling i inredningen. Kul, tycker jag! Trasmattan är ju inte bara en del av vårt kulturarv, utan också en konstnärlig form av återbruk.

Finaste nyheten för året är kanske finska Finlaysons, som har gått ut med en insamlingskampanj i hemlandet och samlat på sig massor av avlagda textilier. Dem har de sedan tillverkat mattor och kuddar i trasmattestil av. Superfina (se ovan, en kudde på 45×45 cm kostar 599 kr)!

Man kan åka på utställning om trasmattor i sommar också. ”Ränderna går aldrig ur – en hyllning till den svenska trasmattan” visas då i Elin Wägners gård i Lilla Björka, Småland.
Öppet torsdagar och söndagar, kl 14–17 under tiden 1 juni–31 augusti.

Och så har vi lite gamla – men väldigt fina – svenska trasnyheter också, inte att förglömma.
Swedish Rags gör riktigt fina kuddar och mattor och spill från svensk textilindustri. Man kan välja storlek, mönster och färg på mattorna, helt efter egen smak.

Men det bästa är förstås att ha mattor som farmor, mormor, moster eller faster gjort – för det är ju mest kvinns som vävt våra hemtextilier. Vi har en hel låda trasmattor på vinden, som makens farmor gjort. Så fort vårt lantliga kök står färdigt är det dags att ta fram dem…

Mina barn är tyvärr inne i en period då allt som är nytt är jobbigt. Inklusive maträtter. Men jag kämpar på med mina vegorätter – och den här Indieninspirerade grytan föll faktiskt i riktigt god jord.

Indisk linsgryta för nybörjare
4 port

2 msk rapsolja
0,5 gul lök, finhackad
1 vitlöksklyfta, pressad
1 tsk sambal oelek/färsk hackad chili
1-2 msk färsk riven ingefära
2 tsk gurkmeja
1,5 tsk kanel
1 tsk kardemumma
1 brk krossade tomater
1 brk kokosmjölk
1 msk grönsaksfond
2,5 dl röda linser
ca 60 g färsk bladspenat

Ev 4 port basmatiris

Hetta upp oljan i en kastrull och fräs lök, vitlök, chili, ingefära, gurkmeja, kanel och kardemumma någon minut under omrörning.
Häll ner krossade tomater, kokosmjölk och grönsaksfond. Koka upp, lägg i linserna och låt allihopa sjuda i cirka 10 minuter.
Vänd ner färsk bladspenat och servera direkt.
Jag hade bara rostat bröd till, men basmatiris är också gott till.