Amerikanska blåbäret ‘Pelle’, är odlingsvärt enligt SLU.

Vi som vill äta nyttigt, grönt och miljövänligt är riktiga storkonsumenter av bär, misstänker jag. Men jag undrar hur många som plockar och odlar bären själv?
Hemma i Norrland var det en del av vardagslivet varje höst, men jag får intrycket av att allt färre personer faktiskt ger sig ut i våra skogar och tar reda på godsakerna som finns där. Hoppas att jag har fel. 🙂

Själv har jag bara jordgubbar hemma, som går åt så fort de mognat. Men jag plockar en hel del blåbär – som inga köpebär i världen kan tävla med när det gäller smak och kvalitet.
Och så plockar jag en hel del i svärmors trädgård. Det känns schysst på alla sätt – billigt, närproducerat, obesprutat, kravlöst (eftersom jag inte behöver ta hand om allt själv). Win, win, win, win.

Nu har jag kommit till punkten då jag funderar på att skaffa egna bärbuskar. Barnen börjar bli större, så jag hoppas och tror att jag kommer att ha mer tid till trädgårdsarbete (ta inte ifrån mig den illusionen, snälla! 😉 ).

Och då passar nya listan som SLU tagit fram alldeles utmärkt! Visste ni att man på SLU alltså provodlar en massa bär, för att kunna gallra i det sortiment som finns – alltså lyfta fram de sorter som ger stor och hyfsat säker skörd, samt avveckla de som inte gör det? Det skulle jag kunna tänka mig att jobba med också…

Sorterna som rekommendera och listas av SLU är provodlade i minst tre växtzoner, zon 1, 3 och 5, och bedömda som odlingsvärda. De är relativt lättodlade, motståndskraftiga mot sjukdomar och ger god skörd av välsmakande bär.

Var finns då denna skatt till lista? Jo, gå in på http://pub.epsilon.slu.se/
Där kan man ladda ner faktabladen elektroniskt – gratis!
Som vanligt i universitetssammanhang ser öppningssidan lite svårorienterad ut, men sök t ex på författarnamnet, Birgitta Svensson, så hittar du rätt. Själva dokumentet heter “Utveckling av frukt- och bärsortimentet”. Perfekt att skriva ut ta med sig till handelsträdgården (jag skriver inte ut alla sorter här eftersom listan är väldigt lång)!

Plantera är det bra att göra hyfsat snart, så att rötterna hinner etablera sig innan värsta värmen slår till. Eller så kan man vänta till hösten.

Happy odlingssommar!

En av de bästa sakerna med jobbet som journalist är att man får chansen att träffa så många underbara eldsjälar. Man kan liksom ingenting på djupet själv – men får skriva om en massa stjärnor som gör det. Och så alla dessa eldsjälar, som driver projekt, kommer med nya idéer, uppfinner… Det är verkligen en ynnest att få träffa sådana personer.

I förrgår fick jag chansen att träffa en man som är både och. Kunnig, med ett hjärta som brinner. Här har jag sammanfattat en liten del av allt vi pratade om. Låt mig presentera Jan Franck, VD för Classic Textiles of Sweden, som verkligen försöker ta ett helhetsgrepp på hållbarhetsfrågan.

Varifrån kommer ditt engagemang för miljön?
– Det började för ungefär 20 år sedan när jag besökte fabriker i Indien och fick se hur illa ställt det var. Jag frågade till exempel varför det inte fanns någon äldre som kunde lära ut hur man hanterar kemikalier. Svaret jag fick var drabbande: ”Det är ingen som jobbar med det här i mer än fem år, sedan dör man”. Förutom det och allt barnarbete, så reagerade jag också på kvinnas ställning. De hade inga rättigheter! Allt det hör ihop för mig.

Berätta lite om hur du och dina medarbetare jobbar med hållbarhet.
– Bomull är ju en miljöbov som slukar väldigt mycket vatten. Men även infärgningen kräver mycket vatten. Därför har vi fokuserat ganska mycket på att arbeta med det. Till exempel började vi fundera över hur vi skulle kunna ta vara på restvattnet i fabriken. Vi kom på – och det var inte jag utan en av mina medarbetare – att man kan tillföra kobajs i vattnet! Det som händer är att bakterierna som finns i avföringen ”äter upp” kemikalierna i vattnet, blir tunga och sjunker ner till botten medan resten av vattnet – nu renat – kan gå vidare i systemet.

På tal om infärgning: Jag har hört att det inte går att färga textilier på ett miljövänligt sätt. Stämmer det?
– Fixera färgen, menar du? Jo, det går. Det är ungefär som mästerkockarna brukar säga, allt hänger på råvaran. Det är ofta svårare, särskilt när det gäller färgtryck, men det går.

På senare tid har ni lanserat många återbruksprodukter.
– Ja, jag har funderat mycket på det där med recycling. Tanken är god, men i många fall tillför man så mycket skit i produkterna. Vad innehåller allt lim, som man sätter ihop olika delar med? Och färgen? Jag ville försöka hitta ett sätt att recycla utan att tillföra en massa till de nya produkterna. Så vi tog kontakt med några fabriker som jobbar för de stora klädkedjorna och kom med ett förslag: De färgsorterar tygspillet i sina fabriker och vi tar hand om avfallet åt dem ­ – för att sedan tillverka nya textilier av det. Då behöver man varken odla ny bomull eller färga på nytt, så det påverkar miljön mindre än att använda till exempel ekologisk bomull.
– Men man ska komma ihåg att garnet bara en del av produktionen. Etiketter, förpackningar, frakt… vi är verkligen inte perfekta utan försöker förbättra alla delar kontinuerligt.

Hur tänker du kring konsumtion generellt?
– Jag brukar gärna ta bananer som ett exempel. Tidigare var ingen beredd att betala extra för ekologisk frukt. Idag säljs nästan bara ekologiska bananer. Jag tror samma sak kommer att ske i andra branscher. Sedan tänker jag själv mycket på hur mina barn och barnbarn ska ha det. Om vi inte försöker förändra produktionen och villkoren där varorna produceras, till exempel Indien, får vi ju hit en massa skit också! Tyget, fullt av kemikalier, kommer så småningom att brännas upp vår sophantering och påverka naturen här. Det vill jag motverka.

Pläden “Viskadalen” av ekologisk bomull fungerar även på väggen. Finns hos Nordic Design Collective.

Att bomull är en av de största miljöbovarna, globalt sett, har jag skrivit om flera gånger här på bloggen. Ändå blev jag förvånad över att det finns så MÅNGA skadliga ämnen i hemtextilier.
Härom veckan fick jag ett pressmeddelande från Kemikalieinspektionen som undersökt innehållet i påslakan, handdukar, filtar med mera. Och nästan en tiondel innehåller miljöfarligt nonyfenol eller nonylfenolex, som EU beslutat att förbjuda. En tiondel!
I naturen bryts nonylfenoletoxilat ner till det hormonstörande ämnet nonylfenol, som är giftigt för fisk och andra vattenlevande organismer

Det värsta är att projektet fokuserade på textilier som är vanliga i barns hemmiljö.

Ett kuddfodral innehöll dessutom bensidin, vilket är en nedbrytningsprodukt av ett azofärgämne. När azofärgämnen bryts ner kan de bilda aromatiska aminer och en del av dem har bedömts vara cancerframkallande.

Det som oroar mig med alla kemikalier är att de är så många. Även om de flesta företag kanske håller gränsvärdena när det gäller enskilda kemikalier, så finns det ju så många kemikalier i omlopp som våra kroppar måste hantera. Som våra barns kroppar måste hantera.

Jag kommer själv ihåg när jag för några år sedan köpte en matta, billigt. Bara efter utseende. Materialet tittade jag över huvud taget inte på. Den levererades, jag lade ut den på golvet – och en kvart senare luktade hela hemmet giftig plast. Den åkte ut illa kvickt, kan jag säga.

Men det finns ju sätt att undvika kemikalierna. Helt och hållet är förmodligen omöjligt, men minska mängden radikalt i alla fall…

• Köp second hand. Där är kemikalierna borttvättade sedan länge – och dessutom krävs inga resurser för att producera nytt.
• Undvik kläder som är impregnerade, flamskyddade eller antibakteriella.
• Köp produkter av återvunna textilier, naturmaterial eller ekologisk bomull.
• Många producenter säger att man inte kan fixera färgen i textilier utan giftiga kemikalier. Igår träffade jag en miljöhjälte som påstår motsatsen (honom presenterar jag i morgon kväll). Växtfärgade produkter kan alltså vara bra alternativ.
• Tvätta och/eller vädra nya textilier – och tänk på att barn är känsligare än vuxna.
• Välj miljömärkt. GOTS, Svanen och Bra miljöval hör till de mest pålitliga.

Läs mer:
Här har jag skrivit mer om vad olika miljömärkningar innebär.