Ensam är inte stark… Foto: Liselotte Lundström

Resiliens handlar om ett systems förmåga att hantera plötsliga förändringar. Om att kunna motstå dem, eller återhämta sig efter dem.

För människan kan det handla om att ha en buffert när det gäller olika livsmedel. Visste du till exempel att bara fyra grödor – ris, vete, majs och potatis – står för 60 procent av vårt energiintag! Om någon sjukdom skulle drabba någon av dessa grödor, eller om de skulle slås ut på grund av klimatförändringar, så skulle det få oerhörda konsekvenser för människans möjligheter att föda jordens befolkning.

På samhällsnivå kan det handla om att förebygga skador orsakade av naturkatastrofer. Exempel: Träd binder och suger upp vatten samt skyddar mot hårda vindar – vilket kan ha stor betydelse vid översvämningar och orkaner. 
På statsnivå (och det här är mina egna tankar) kanske resiliens handlar om demokrati och jämlikhet – både mellan könen och ekonomiskt sett. Jag tänker mig att det är mycket lättare för extremistiska grupper att vinna mark och skapa kaos i ett land där många är fattiga, förtryckta och desperata.
På global (och lokal) nivå, så handlar resiliens bland annat om att inte vara beroende av fossila bränslen. Både för att tillgången inte är oändlig och för att koldioxidutsläppen förstör våra ekosystem. Därför är det så viktigt att så många länder som möjligt vill samarbeta och är villiga att sätta ambitiösa klimatmål.
 
Resiliens handlar – åter igen– om att allt hänger ihop. Och om att mångfald är bättre än enfald.
Vi är alla del av samma värld, och allt som händer i den påverkar i förlängningen oss.
 
Läs mer om resiliens här.