Det har gått två dagar sedan Åhléns drog tillbaka sin kampanj med en väldigt söt och glad Lucia som frontfigur. Anledningen var Lucians hudton och kön – och jag misstänker att de flesta har hängt med i det helt vansinniga förloppet. Hela händelsen illustrerar, på ett väldigt konkret sätt, hur viktigt det är att kämpa för barns rättigheter. Vilket jag indirekt är med och gör just nu.

Ni som läste mitt inlägg i måndags undrade kanske vad mitt inlägg om att bli en gladare människa hade att göra i en hållbarhetslogg. Jo, jag har fått förmånen att delta i kampanjen för #brisbot, som jag strax ska berätta mer om.

Men först grunden för mitt engagemang: Som vuxen är jag tacksam för att jag hade föräldrar som gav mig möjligheten att utvecklas till en människa som är trygg i mig själv. När jag blev retad för att jag var tjock kunde jag oftast släppa det eftersom jag någonstans hade en väldigt stark trygghet i mig själv. Och föräldrar som lyssnade på mig när jag trots allt behövde prata av mig. För visst blev jag ledsen ibland.
(Den kille som inte gav sig, trots att jag bad honom sluta retas, brottade jag en vacker dag helt sonika ner – och satte mig på honom tills han gav upp. Sedan sa han  – tro det eller ej – inte ett ord om att jag var tjock igen ;-)).
Stödet jag fick har också bäddat för min livssyn, tror jag. Att glaset är halvfullt och att problem är till för att lösas (eller släppa och gå vidare från).

Tanken på att det finns barn som inte har det stödet gör mig helt förtvivlad. Nu verkar till exempel Åhléns Lucia ha omtänksamma föräldrar – och många stöttande röster ute i cyberspace. Jag hoppas att det är tillräckligt för att han ska kunna gå vidare från det här. Stärkt och stolt, som han borde få känna sig.

Om vi återgår till mig själv igen: Hade jag inte haft mamma, pappa eller goda vänner att prata med hade situationen förstås varit väldigt mycket svårare. Kanske hade jag inte varit den relativt lyckliga människa som jag är idag. Som barn är man ju så utlämnad till andras omtanke och goda vilja.
Att ringa till Bris vet jag inte om jag hade vågat – att prata i telefon tyckte jag var allmänt jobbigt. Däremot tror jag att jag skulle ha kunnat tänka mig att kontakta en bot, om det funnits då. En bot man förstås inte ersätta mänsklig kontakt helt och hållet (sorgligt vore det då), men det kan vara en väg för barn som kanske inte vågar ta kontakt med andra, eller inte orkar vänta på att få hjälp.

Brisboten – som går live i Sverige idag – är en chatt där man kan ställa frågor om det mesta. Alla svar har skrivits av Bris kuratorer, som har lång erfarenhet av att prata med barn om deras problem.
Spread the word – och filmen som finns på www.brisbot.com/movie. Så kanske fler barn kan få hjälp med små och stora problem som gör deras liv svårare. Brisboten funkar både på svenska och engelska.

#brisbot #bris

Läs/se mer:
http://brisbot.com/movie/

http://www.svd.se/ahlens-drar-tillbaka-kampanj-efter-familjens-onskan

Jag använder sällan saffran övriga årstider. Därför smakar det extra ljuvligt just nu. Här har jag gjort “risotto” på korngryn, bara för att jag tycker det är så gott och konsistensen blir så härligt tuggig. Dessutom mycket mer klimatsmart än ris. De tar dock lite längre tid att koka jämfört med många andra matgryn. Välj din egen favorit!

 Korngrynsrisotto med stekta grönsaker
4 port

Korngryn:
4 port korngryn
1 msk grönsaksbuljongpulver
1/2 pkt saffran

Stekta grönsaker:
10-15 cm purjolök, fint skivad
2 stora morötter, skurna i stavar
400 g blomkål, delat i små buketter
200 g småtomater, halverade
1-2 tsk flytande honung
1 dl rostade cashewnötter

Till servering:
Turkisk yoghurt

Koka korngrynen enligt anvisning på förpackningen, ca 30 minuter. Tillsätt grönsakspulver och saffran i kokvattnet.
Rosta cashewnötterna.
Fräs grönsakerna i smör/olja tills de blir hyfsat mjuka, 5-10 minuter. Tillsätt tomater och låt dem fräsa med i 2-3 minuter till. Salta och peppra. Avsluta med att ringla över honung och röra om.
Blanda korngryn och grönsaker. Strö cashewnötterna över. Servera med yoghurt.

Jag brukar få höra att jag är en väldigt glad och “sprudlande” människa. Men visst känner jag mig ganska måndags-moloken ibland…
Med lite präktighetsvarning tänkte jag ändå dela med mig av det som jag tror gör att jag är en relativt glad skit.
Det är som med ett förhållande: Man kan inte ta glädjen för given, ibland får man jobba lite för att behålla den!

1. Säg inte ja, när du menar nej
   Bland det svåraste, tycker jag. Man vill ju att det ska vara trevligt och att andra inte ska bli besviken på en. Samtidigt: Är du bara tydlig med vad du vill och inte vill, så upplever jag att det accepteras i de flesta lägen.

2. Visa uppskattning
Den som ger, brukar också få. När det gäller komplimang och beröm är det verkligen så. Det kostar så lite att säga att någon sagt eller gjort något bra. Leendet man oftast får som svar är en desto större belöning.

3. Sluta älta
Kalla mig gås, men jag är ganska bra på att gå vidare. Vare sig det gäller ett tidigare bråk, förhållanden som kraschat upplevd orättvisa eller annat. Man behöver inte glömma (tvärtom kan det ju vara bra att försöka lära av “misstagen”), men att älta det som redan hänt är så himla kontraproduktiv…

4. Se det du har
Det är lätt att hitta saker man är missnöjd med. Det är också lätt så att fastna där, utan att försöka förändra – eller helt enkelt släppa – det man är missnöjd med. Därför försöker jag, som motvikt, att också tänka på vad jag är glad och tacksam för. Vilket är väldigt mycket.

5. Ta hand om dig själv
Det är ju faktiskt så. Att ge sig själv tid till träning, hemmaspa, eller fika med bästa vännen ger väldigt mycket energi. Vilket jag hoppas och tror sedan smittar av sig även i övriga livet.

6. Strunta i status
Att jämföra sig själv (och det man har) med andra leder sällan till något konstruktivt. Jag tycker faktiskt inte att livet blir bättre av att ha största huset, senaste iPhone-modellen eller coolaste jobbet (vilket jag heller inte har ;-)). Känslan att vara hyfsat nöjd med det jag har – både materiellt och relationsmässigt – är så skön.

7. Gilla dig själv
Med åldern bryr jag mig allt mindre om vad andra tycker om mig. Sååå skönt! Jag känner inte att jag vill eller behöver förställa mig för att passa in eller bli omtyckt. Jag försöker verkligen vara en bra människa, öppen i sinnet och behandla andra schysst. Jag tycker också att jag, för det mesta, lyckas ganska bra. Är det ändå någon som stör sig på hur jag är – då är vi förmodligen inte menade för varandra. =)

Happy monday – önskar jag och #brisbot!