Kaffekopp gjord av sump och vas klädd med läderlappar, från utställning gjord av Stefan Nilsson och Sara Garanty Foto: Liselotte Lundström

Till vardags jobbar jag med att skriva om inredning. Och det är inte bara jag som numera kämpar lite med hur jag ska förhålla mig till ny design och nya prylar. Å ena sidan är det ju inte mer konsumtion världen behöver. Å andra sidan händer det mycket när det gäller ekologiska material etc, plus att allt fler formgivare bidrar till att lyfta upp hållbarhetsfrågor på agendan.

I måndags genomförde Trendstefan (Stefan Nilsson) för femte året i rad Stora Trenddagen där han pratade om årets trender när det gäller inredning, mat och till viss del mode.
En av de mest intressanta var trenden “Astro”, som handlar om att hitta nya sätt att leva, producera, konsumera och odla i framtiden. Som exempel visade han en kaffekopp gjord av kaffesump, ett sidobord gjort av kobajs (!) och växtterrarier (vi behöver hitta nya sätt att odla vår mat på). Matt Damon i filmen The Martian exemplifierar trenden som i ett större perspektiv bygger på hur vi ska överleva i en framtid som med stor sannolikhet innebär helt annorlunda levnadsförhållanden jämfört med nu (Matt tvingas hitta sätt att överleva på en helt ny planet – Mars – efter att av misstag ha lämnats kvar vid en expedition).
Trenden “Makers & Fixers” tangerar också klimatfrågorna. Den handlar om att design är död. Den handlar också om en konsumtionströtthet som sakta men säkert sprider sig eftersom väldigt många egentligen inte behöver en enda pryl till. I stället är det hantverkare, fixare och reparatörer som är i ropet – de som tar vad de haver och skapar nya saker utifrån det. Ett väldigt spännande exempel är återbruksgallerian Retuna i Eskilstuna – Sveriges, och kanske världens, första köpcentrum med butiker som ger begagnade produkter nytt liv genom att reparera, fixa till, omvandla och förädla dem för att sedan sälja dem vidare. Man kan även lämna in sina egna gamla grejer, fika, gå på föreläsningar etc. Vilken suverän idé, va?! Hoppas vi får se fler sådana exempel framöver.

Själv har jag en del att jobba på när det gäller händighet (minst sagt…), men ett nyårslöfte är att ta bättre hand om/laga det jag har – både kläder, möbler och annat.

Tapeten Geranium, 1 699 kr/rulle om 10 meter, Byracka.com.

Jag kommer ihåg när min dotter Klara var bebis. Familjen flyttade in i kedjehus, köpte kombi – och rivstartade med att fixa Klaras rum. In med nya tapeter, målarfärg och Ikeamöbler. Utan en tanke på annat än att hålla vår budget – och att det skulle bli fint, förstås.

Konstigt att jag inte reflekterade mer, jag som ändå tycker att jag varit miljömedveten större delen av mitt liv och ofta funderar över hur mycket kemikalier vi har i vår omgivning egentligen.

Då fanns det i och för sig inte supermånga miljövänliga tapeter. Nu har det hänt massor – och jag vill börja med att tipsa om lilla företaget Byracka  som drivs av formgivaren Lena Akilles “i västgötska myllan”, som hon själv beskriver det.
Hennes tapeter är tillverkade i Sverige av PVC-fritt non woven, miljövänlig toner används i produktionen och tapeterna sätts upp med hjälp av giftfritt lim.
Fina är de också! I köket vill jag gärna ha “Geranium” (omfamna tanten i dig!) och i barnrummen skulle “Rainbows & Unicorns” sitta som en smäck.

Jag är inte helt bekväm med ordet. Menskopp. Vilket kanske bara är ett tecken på att jag borde läsa Clara Henrys bok och växa upp någon gång. För det är ju ingenting att skämmas över. Mens alltså.

Fler och fler av mina vänner sjunger menskoppens lov. Inga jobbiga bindor eller tamponger som skaver längre. Säkert och bekvämt. Men framför allt: Tänk vilken effekt på sopberget det skulle ha om man slapp slänga alla dessa sanitetsskydd! Undrar hur många man gör av med på en livstid? Tanken svindlar. Själv har jag inte köpt någon menskopp än. Men jag ska. Det är det som är veckans fokus.

Artikeln i DI Weekend gav ytterligare en dimension i ämnet. Där berättar skribenten om en skola i Nairobi där menskoppen (utdelade i svenska projektet The Cup) är förutsättningen för att vissa flickor ska kunna gå i skolan ordentligt. Deras föräldrar har inte råd med dyra sanitetsskydd, så flickorna fick förut stanna hemma från skolan en vecka per månad.

Tänk att en enkel, skålformad plastbit kan göra sådan skillnad i flickors och kvinnors liv…