Förre helgen rensade jag i våra garderober. Det resulterade i två, nästan tre (!), sopsäckar fulla med barn- och vuxenkläder som vi gav bort till secondhand-butiken Skopan i Upplands Väsby.

Jag fick mig en riktig tankeställare. I garderoben fanns plagg som jag inte använt på 4-5 år. Samtidigt som jag ibland tycker att jag inte hittar någonting att ta på mig. Jag har helt enkelt inte sett skogen för alla träd.

På lördag tänker jag därför delta i Stora klädbytardagen, som arrangeras av Naturskyddsföreningen. Tidigare har jag bytt kläder med kompisar, och det är ett himla kul sätt att förnya garderoben på. Plagg (ofta inte slitna alls) som inte passar mig längre kanske passar perfekt på någon annan. En lista på orter/ställen där du kan byta kläder, samt mer info, finns här.

För övrigt så känner jag mig ganska lurad idag. Jag har trott på H&M:s nya hållbarhetsarbete. Och så får man läsa det här. Hållbarhet för mig handlar inte bara om miljöfrågor – utan till exempel om att människor ska kunna leva på sitt arbete. Vet inte hur man ska lösa problemet, för textilarbetaren i Kambodja behöver förmodligen sitt jobb, men om vi var beredda att betala mer samtidigt som vi köper färre plagg – av ekologisk bomull/lin/hampa – så är det ju ett steg i rätt riktning…

Happy swopping!

Kläder ur nya kollektionen Serenity, Indiska.

Det är en djungel av ekomärkningar på kläder/textilier där ute. Oekotex, Gots, Bra Miljöval…
Och så klädkedjorna som lanserar egna kollektioner. “Conscious Collection”, “Better Denim”, “Serenity” och så vidare – med hållbarhet som köpargument.

Jag älskar att allt fler intresserar sig för frågan, men som konsument kan det vara svårt att veta att man väljer rätt.
Därför tänkte jag guida er till de olika textilmärkningar som finns (vad jag vet). Det ultimata är förstås att märkningen tar hänsyn till både hur råvaran framställs och hur textilierna tillverkas.
Värt att påpeka: Miljömärkningar garanterar inte att en produkt är bra för miljön, bara att den belastar miljön mindre än omärkta produkter inom samma segment.

Bra Miljöval
Tillverkas med ”snällare” kemikalier. Oftast är bomullen ekologiskt odlad, alltså utan kemiska bekämpningsmedel. Märkningen gäller både framställningen av fibrerna och beredningen av textilen. Även second hand, re-design och vintage kan märkas med Bra Miljöval.

Svanen
Det nordiska miljömärket för naturfiber, syntetfiber och returfiber. Krav på ekologisk odling. Hårda klimat- och miljökrav samt krav på funktion och kvalitet. Krav på att respektive lands arbetslagstiftning ska följas.

Eu Ecolabel (EU-blomman)
EU:s svar på Svanen, fast utan samma krav på ekologisk odling. Om bomullen är ekologiskt odlad står det “organic” vid märket.

Gots (Global Organic Textile Standard)
Certifieringen baseras på två huvudprinciper. Textilierna ska vara gjorda av naturliga fibrer som ska vara certifierat ekologiskt odlade enligt EU-direktiv. Varje processteg (spinning, vävning/stickning, beredning etc) måste uppfylla speciella kriterier, där största möjliga hänsyn tas till miljön i varje steg. Det finns ett märke för minst 70 % ekologisk råvara och ett för 95-100 %.

Fairtrade Cotton
Märkning där hänsyn tas till hur bomullen odlas, vilka kemikalier som får användas och så vidare. Producentorganisationen ska betalas ett pris som täcker kostnaden för hållbar bomullsodling. Inget fokus på tillverkningen av textilierna.

Oeko-tex
Egentligen ingen miljömärkning, utan en hälsomärkning som innebär att produkten inte innehåller några ämnen som är skadliga för slutanvändaren. Inga krav på ekologisk odling eller andra krav gällande klimat, miljö, funktion eller kvalitet.

Naturskyddsföreningen rekommenderar följande miljömärkningar: Bra Miljöval, Svanen, Gots och EU Ecolabel. Vill man grotta ner sig mer i kriterier så finns det bland annat här.

Det är inte helt lätt att förstå hur mycket vi påverkar vår omgivning – genom det vi konsumerar, äter, den energi vi använder och så vidare.
Men det är just detta ekologiska fotavtryck handlar om: Hur stor “biologisk produktiv yta” krävs för att ta fram produkterna vi köper och för att ta hand om avfallet som skapas? Eller hur stor yta med nyplanterad skog skulle behövas för att “fånga upp” koldioxid-utsläppen från vår användning av olja, kol och gas?

Ekologiska fotavtryck anges i enheten globala hektar (gha) – ett sorts genomsnitt av de biologiskt produktiva ytorna.
Vi svenskar har ett genomsnittligt ekologiskt fotavtryck på 6,4 globala hektar och ligger på 10:e plats på listan över länder med störst fotavtryck per person. Om alla andra hade ett lika stort avtryck som vi svenskar, skulle vi behöva 3,7 jordklot i stället för det enda vi har!

Det många glömmer är nämligen att vi sätter avtryck även i andra länder. När vi köper produkter med palmolja i bidrar vi till exempel indirekt till att Indonesien bränner ner regnskog för att göra plats för odling av palmolja, långa transporter etc.
I länder som toppar fotavtrycksligan gäller det alltså att konsumera smartare för att minska vår påverkan på jorden – utan att förlora i livskvalitet.
I fattiga länder handlar det i stället om att man behöver öka sina fotavtryck för att få en acceptabel levnadsstandard – men på ett smartare sätt jämfört med mer utvecklade länder. Läs mer här.

Läs också denna intressanta debattartikel, där miljöorganisationerna i veckan uppmanade  Miljömålsberedningen att titta utanför Sveriges gränser.  Svenskarnas konsumtionsutsläpp har nämligen INTE inte minskat de senaste decennierna – på grund av fler utlandsresor, köttimport och en ökning av annan importerad konsumtion.