Mat serverad i en ananashalva, i stället för tallrik. Från Thai Bird NYC.

En gång per år brukar jag lyssna på Food & Friends trendspaning när det gäller våra matvanor. De senaste åren har det blivit allt större fokus på hållbarhet. 2016 petade man mycket om att äta myror och förra året ville allt fler bli climatarians.

I år gäller bland annat det här:

• Att ta hand om avfallet är ingen ny trend, men uppfinningsrikedomen när det gäller återbruk har verkligen nått nya höjder. Ditt kaffe återvinns till exempel som nya drycker, kaffemjöl, energipellets, vedträn och som ansiktsskrubb.
• Tidigare har fokus legat på själva maten – var den produceras, hur den odlas och hur vi ska minska matsvinnet. Så är det väl fortfarande, men nu läggs mer energi på att minimera förpackningsmaterialen också. Frankrike har stiftat en lag på att allt engångsmaterial ska vara nedbrytbart 2020, och i Indien har den ätbara skeden lanserats. Även i det lilla ses denna strävan, som på hippa matmarknader där smarta serveringslösningar mer eller mindre eliminerar behovet av förpackningar (se ananasen ovan).
• Vi ser ett skifte i vår konsumtion, från materiella inköp till tjänster och upplevelser. Framför allt yngre människor påverkas av debatten kring livsstil och klimatförändringar och väljer till exempel att bo mindre än vi gör idag. Även fler moderna kollektiv med delade kök och sällskapsutrymmen har etablerats, med boendeytor runt 12 kvadrat. Det finns en extrem rörelse ”Minimalism”, där anhängarna strävar efter att äga så få saker som möjligt. Det gör att till exempel modeföretagen öppnar egna caféer, barer och restauranger, för att ha nya inkomstben att stå på.

• “Soloätandet” ökar i hela världen. Det skapar en helt ny marknad för produkter som minskar svinnet för singelätaren (t ex mindre förpackningar).

När man lyssnar på sådana här trendspaningar känns allt möjligt. Samtidigt vet jag ju att många av oss är väldigt långt borta från att börja äta insekter eller bli climatarians. Men jag inspireras av alla dessa visionärer, som vågar satsa och tänker nytt. Och hoppas att deras anda smittar av sig på oss – sakta men säkert och steg för steg,

Festival där man kanske får se mer av sådant här? Lampa gjord av brandsläckare, från Remadeby.com.

Varenda sommar fram till för ett år sedan har jag gått på någon festival per sommar. I år  har jag inte planerat in någon. Ålderstecken? Det känns hur som haver bra att bara fjällvandra och hänga med tjocka släkten denna sommar.

Men om jag skulle gå någon skulle det bli denna: Den 1-7 juni arrangerar STPLN (mötesplats för kreativa “makers”) ”Håll! – Sustainability by Design” i Malmö. Det är en festival där begreppet ”hållbarhet” behandlas på olik sätt av akademiker, aktivister, konstnärer, samhällsdebattörer och praktiker.

Tereza Franzén, projektledare för festivalen , vill “ta tillbaka” ordet hållbarhet. Och jag håller verkligen med om att det finns en risk för att ordet förvandlas till en klyscha – i takt med att allt fler företag etc använder ordet mest för att skapa en snygg fasad utåt. Under denna festival vill arrangörerna ladda ordet med ny energi.

För studenterna vid Linneuniversitetets Masterprogram i Sustainable Design blir festivalen också en arena för att visa hur man kan använda design för att förändra samhället. Det tycker jag, som jobbar med inredning, låter extra intressant.

Festivalen är dessutom gratis och öppen för alla. Önskar att jag bodde närmare Malmö!

Läs mer:
Mer om programmet under veckan etc: https://www.hallxdesign.com

Fler festivaler med miljöfokus är Urkult och Way Out West.

“Bland svenska väljare finns ett massivt stöd för en politik som syftar till ökad jämlikhet. Fyra av fem väljare (78 procent) anser att det är viktigt att regeringen försöker minska de ekonomiska klyftorna i samhället och tre av fyra (73 procent) anser att ekonomiskt mer jämlika samhällen är bättre än samhällen med stora klyftor.”

Så skrev Daniel Muhonen och Per Sundgren på DN Debatt den 11 maj i år. Och jag tror att de är inne på någonting verkligt viktigt.

Jag tror nämligen att jämlikhet är roten till allt gott (märk väl – det betyder INTE att alla måste vara likadana!). Oavsett om det gäller ekonomisk jämlikhet, jämbördiga livsförutsättningar i stad och land, jämlikhet mellan könen – eller global jämlikhet för den delen. Och även när det gäller miljöfrågan.

Ser man på hur det fungerat globalt, till exempel när FN förhandlat om klimatavtal, så har utvecklingsländerna länge ställt krav på att de rika länderna går före när det gäller omställningar som gagnar miljön. Med rätta. Det är ju den rika delen av världen som står för största andelen utsläpp. Närmar vi oss varandra – genom att rika länder minskar sin energiförbrukning och/eller ställer om till fossilfritt medan utvecklingsländerna får bättre tillgång till energi på ett hållbart sätt så har alla allt att vinna.

Detsamma gäller förstås inom varje land. Ju större ekonomiska klyftor, desto större grogrund för missnöje och frustration. “Varför ska jag sopsortera när alla andra bara fortsätter lyxkonsumera”, liksom.

Och då spelar det ingen roll att många av oss svenskar har råd att åka utomlands någon gång per år eller att välfärden generellt har ökat. Det som sår split är ojämlikheten – att inkomstklyftorna faktiskt ökar i vårt land.

Det blir lätt lite “We shall overcome” över sådana här krönikor, men jag tror verkligen att chansen till att vi lyckas med en grön omställning mångfaldigas om vi människor känner att vi gör detta tillsammans. På så jämlika villkor som möjligt.