Meny

close

Veckans eko-shopping: Kudde med långa fransar

Fransprydda "Björk" av ekologisk lammull, 45x45 cm, 285 kr, Klippan Yllefabrik.

Fransprydda “Björk” av ekologisk lammull, 45×45 cm, 285 kr, Klippan Yllefabrik.

Klippans yllefabrik är ett familjeföretag som grundades 1879. Designen har varit färgglad och lite brokig – fram tills för något år sedan. Sedan dess har företaget kompletterat med mer nedtonade produkter – men fortfarande med karaktär!

Alla filtar och plädar från grunden i den egna fabriken i nordöstra Skåne. Alltid av naturmaterial och i största möjliga mån ekologiska alternativ. Själv blev jag väldigt kär i kudden “Björk” av 100 % ekologisk lammull. Sååå gosig!

Drömmen om en giftfri vardag

Välj miljömärkt för att minimera bruket av farliga kemikalier. Foto: Luleå kommun

Någonting som kan ge mig verklig miljöångest är alla kemikalier som finns i vår omgivning.

Den första ögonöppnaren var när pappa berättade om hur skogarna i och kring vår lilla by besprutades med hormoslyr under 1960-talet, för att skogsbolagen ville ta kål på oönskad lövskog. Folk visste inte då hur giftig kemikalien var, och det tog ett tag innan man kopplade besprutningarna till den omfattande fiskdöden i sjön som byn ligger vid.

Det läskiga är att hormoslyrets effekter syns i skogen än idag, enligt en avhandling som Sandra Laestander, SLU i Umeå, skrev förra året. Lövträdbestånden har fortfarande inte växt till sig och besprutningarna orsakade många sjukdoms- och dödsfall bland dem som jobbade med gifterna i i bygden (Sandra undersökte skogar i Arjeplog).

Idag kan man ju hoppas att vi har bättre koll än så. Men samtidigt – idag dök detta upp i mitt twitterflöde. PCB förbjöds alltså på 80-talet, men än idag finns det i miljön i sådana mängder att det hotar Europas delfiner och valar.

Det läskiga med kemikalieindustrin är att det inte verkar finnas någon vidare kontroll över vilka kemikalier som används i olika produkter heller.
Tänk om det kunde fungera som med Läkemedelindustrin – att företagen först måste testa kemikalien på olika sätt för att utesluta hälso- och miljövådliga effekter – innan man får släppa ut produkten på marknaden? Men för att undvika kontroll flyttar i stället många företag produktion och hantering av kemikalier från i-länder till tillväxtländer, som ofta har svagare regler, skyddsåtgärder och ännu sämre kontroll.  SVT.se skrev om detta 2012:
– Vi har inte koll på kemikalierna som går, från industrierna, rakt ut i samhället. Inte ens de produkter som vi använder direkt på kroppen vet vi vad de innehåller. Många litar nog på, och tror att myndigheterna har kontroll, men det har de inte, säger Åke Bergman, professor i miljökemi på Stockholms universitet.

Det känns ju lite hopplöst.

Samtidigt jobbar allt fler för att lyfta frågan.
* FN har till exempel tagit fram en rapport som visar att den sammanlagda kostnaden för sjukdom och skador till följd av bekämpningsmedel som används vid småskaligt jordbruk i Afrika söder om Sahara kan nå över 600 miljarder svenska kronor, räknat från 2005 till 2020. Ser man också kostnaderna som användandet genererar blir det kanske lättare att argumentera mot bruket av dylika kemikalier. Dessutom visar många biståndsprojekt (utförda av bland annat We Effect) att hållbart jordbruk faktiskt ger bättre och säkrare skördar.
* I EU kämpar bland annat svenska miljöpartiet för att alla kemikalier testas och godkänns enligt hårda hälso- och miljökrav innan de får användas.
* Svenska Naturskyddsföreningen jobbar för att sprida kunskap om farliga kemikalier i omgivningen, och hur vi kan undvika dem. Där kan man själv vara med och bidra.
* Forskare i Lund (älskar att det finns så många bra uppfinnare och forskare!) arbetar med att ta fram miljövänliga kemikalier.

Det bästa vore förstås om industrierna själva åtgärdade detta – om inte annat för att undvika att skjuta sig själva i foten genom att förstöra den miljö de själva behöver för att kunna driva sin verksamhet. Men det är bråttom. Vem vet hur länge gifterna vi använder idag finns kvar i – och skadar – vår miljö?

Veckans miljöhjälte: Like på Lego

Foto: Shop.lego.com

Att kalla Lego för miljöhjälte är kanske lite magstarkt. Som det ser ut idag så gör de ju sina produkter av plasten ABS, som kräver relativt mycket olja vid tillverkningen. Enligt idg.se krävs det två kilo olja till råmaterial och energiförbrukning för att få fram ett kilo ABS-plast.

Men nu satsar leksaksjätten 200 miljoner dollar (!!!) på att hitta alternativa material. Men det ska vara ett material som håller i längden – för lego ärvs ofta mellan generationer. Än så länge har Legoutvecklarna tittat på polylaktid, en naturligt nedbrytningsbar polyester som görs av majsstärkelse eller rörsocker. Projektledaren Allas Rasmussen säger till idg.se att de är mycket nära, men än så länge klickar inte bitarna ihop som de ska. Det funkar ett par veckor men därefter fastnar de inte vid varandra.

 

En applåd för ambitionerna – för när man har besökt Billund så inser man vilken viktig arbetsgivare Lego är. Så mycket bättre om verksamheten kan bedrivas på ett miljövänligt sätt.
Ju fler sådana här positiva förebilder, desto fler kommer efter.