Det här grundreceptet kommer från “Vegofest” av Jennie Benjaminsson och Stina Patetsos. Superfin bok som verkligen lockar till matlagning!
Jag tycker att gremolatan blev en smak för mycket och gjorde bara halva mängden jämfört med receptet, men testa själv! Och laga gärna rätten (utom polentan) kvällen före – som så många andra grytor vinner den i smak på att stå ett dygn.

Italiensk böngryta med krämig polenta
4-6 port

Gremolata:
1 citron
1 vitlöksklyfta
1/2 dl bladpersilja
0,5 dl olivolja
salt

Böngryta:
2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
500 g små röda tomater
0,5 dl olivolja
1 msk strösocker
3 dl kraftigt rödvin
3 dl vatten
1 tärning grönsaksbuljong
400 g passerade tomater
250 g kokta cannellinibönor
250 g kokta stora vita bönor
250 g haricot verts
1/2 kruka färsk basilika
1,5 tsk salt
nymald svartpeppar

Polenta:
1 liter vatten
1 tärning grönsaksbuljong
2,5 dl polenta
1 vitlöksklyfta
2 dl soltorkade tomater
1/2 kruka färsk basilika
0,5 dl olivolja
150 g riven parmesanost
salt, svartpeppar

Gremolata: Finriv citronskalet och pressa saften. Skala och finriv vitlöken och finhacka bladpersiljan. Blanda ihop allt med olivolja och salt.
Böngryta: Skala och finhacka schalottenlök, samt vitlök. Skär tomaterna i bitar. Hetta upp olivolja i en gryta och fräs lök och tomater tills löken mjuknat. Strö över socker och låt grönsakerna karamelliserad lätt underomkörning, ca 2 minuter.
Tillsätt vin, vatten, buljongtärning samt passerade tomater. Koka upp och låt sjuda under lock i cirka en timme.
Rör i alla bönor och sjud 10 minuter till. Klipp ner basilika i grytan. Salta och peppra.
Polenta: Koka upp vatten och buljongtärning. Vispa ner polentan i den kokande buljongen och låt sjuda i cirka 10 minuter. Skala vitlöken och mixa med soltorkade tomater, basilika och olivolja till en nästan slät röra. Vispa ner röran och den rivna parmesanosten i polentan. Salta och peppra.
Servera polentan i en djup tallrik, med böngryta ovanpå och ev gremolata till.

Snygg inredning finns det hur mycket som helst av, men man måste kanske inte äga allt…

Då var vi tillbaka där jag började för några veckor sedan, när jag skrev om att jag/vi köper för många prylar (klicka här för att läsa).
Det är förstås bättre att köpa FSC-märkt trä än plast, jeans av återvunna textilfibrer i stället för nyproducerade, second hand i stället för det senaste, naturkosmetik i stället för petroleumbaserade produkter och så vidare. Men om resurserna ska räcka till behöver vi också konsumera mindre.

“De senaste 50 åren har den globala befolkningen konsumerat fler produkter och tjänster än alla tidigare generationer gjort tillsammans.”
Känn på den. Det konstaterade Lin Lerpold och Örjan Sjöberg, båda professorer vid Handelshögskolan, i en debattartikel i DN den 8 oktober. Cirka 1/5 av de rikaste i världen står för 80 % av konsumtionen, medan den fattigaste femtedelen står för ynka 1 procent. Det jobbiga är att den fattiga delen också kommer att vilja konsumera mer – med rätta – i takt med att ekonomin växer i många låginkomstländer. Man kan bara hoppas att de konsumerar smartare än vad vi som bor i rika västländer har gjort hittills.

Här är några viktiga punkter att tänka på om du vill konsumera på ett mer hållbart sätt:

1. Punkt ett: Köp mindre kött och välj ekologiska livsmedel.
2. Don´t fix what´s not broken. Måste man verkligen köpa nya Iphone-modellen varje år?
3. Välj produkter som är tillverkade på hållbart sätt (Fairtade och ekologiskt), av hållbara material (FSC-märkt trä, kork, lin, bambu, återvunnet…) och med kvalitet som håller länge.
4. Laga i stället för att köpa nytt. Så stöttar du också hantverkare, cykelreparatörer och andra händiga yrkesutövare på samma gång.
5. Sköt om det du har. Olja till exempel in skorna, så håller de längre.
6. Börsen handlar också om att placera pengarna på rätt sätt. Genom att till exempel spara i etiska fonder stöttar du företag som satsar på hållbarhet etc. Fair Finance har en lista över vilka banker som är bäst i det avseendet (klicka här).

Och för dig som tycker att det här verkar komplicerat: Här kommer de 4 grundreglerna för att leva mer hållbart igen:

4 enkla grunder för ett miljövänligare liv

Man blir snäll av att vara i skogen… 😉

Ni får ursäkta mig, men jag tänkte ägna mig lite åt godhetssignalering här. Ni vet, det där ordet som används som ett skällsord numera, närhelst någon försöker prata rättvisa, jämlikhet, oro för klimatet eller annat som kan upplevas som provocerande rättskaffens.

För jag tror verkligen på godhet. Och att vi alla har den inom oss.

Jag skulle vilja ställa en enkel fråga till alla som tycker att godhet är någonting negativt. Hur i hela friden tänker ni då? I kommentarer på sociala medier ser jag ofta folk som stör sig på att andra är “hycklare” och “godhetsapostlar”. Och visst, jag kan hålla med om att ingen är rakt igenom god. Vissa dagar bryter man (jag) ihop över alla idioter (som jag upplever det) som beter sig som jubelåsnor (i mina ögon). Men det måste ju ändå vara bättre att sträva efter att försöka vara god och medmänsklig – för det mesta – än att sträva efter det motsatta?

Tänk dig ett samhälle där godheten har blivit avskaffad. Jag tänker mig att vi där hellre fäller än friar, söker bråk i stället för dialog, hellre missförstår än försöker förstå, sköter oss själva och skiter i andra. Hur kul är det att leva där?

Vilket samhälle funkar bäst? Ett sådant som är fyllt av konflikter, från högsta nivå till lägsta, eller ett där vi försöker hitta lösningar på problem tillsammans?

Jag vet, jag förenklar och drar med väldigt grova penseldrag – men på något sätt är det här ändå grundläggande för vilket samhälle vi skapar tillsammans.

Jag vet också att alla har ett val. Antingen väljer man att bejaka de goda sidorna hos sig själv, eller så låter man sig dras med av känslorna av hat, frustration och besvikelse. Problemet med det senare är att det sällan leder till någonting konstruktivt när reptilhjärnan tar över.

Så, med risk för att låta flummig, börja med att le mot främlingar som möter din blick, visa respekt och hänsyn eller ta dig tid att prata med någon som verkar behöva det. Jag lovar att den personen blir glad, och jag lovar att du själv mår bra av det. Dessutom tror jag fullt och fast att det är sådana här enkla gärningar som gör att vi sakta men säkert får människor att känna sig sedda, inkluderade och som en del av samhället. Och känner man sig som en del av samhället är chansen större att man vill bidra till det på ett positivt sätt.

Så naiv är jag.

PS.
Varför skriver jag om sådant här på en blogg om hållbarhet, undra kanske någon? Jag tycker bara vi (politiker och medborgare) lägger för mycket energi på peka ut vem som är dummast, i stället för att diskutera sakfrågorna. Som skolan, vården, integrationen (lösningar som inte innefattar att peka på den eller den gruppen och säga att den är ”dum”…)  – och klimatet.