Påve Franciskus. Foto: Wikipedia

Det här borde jag ju ha skrivit för länge sedan förstås, när påven i juni gav ut sin encyklika om miljön, där han bland annat hyllar miljörörelsen och uppmanar till protest mot miljöförstöring, orättvisor och de rikas och mäktigas likgiltighet.

Jag var förtjust i påven redan innan. Det positiva intresset startade med att jag läste att Franciskus var kritisk till att Vatikanen driver bankverksamhet. Och fortsatte när jag läste att han flyttat ut från det praktfulla påveresidenset och in ett gästhus för besökande präster. Påven har även bytt ut den Mercedes limousin som hans företrädare Benedictus XVI åkte i mot en betydligt enklare Ford Focus.
Jag tyckte att han visade att han var på folkets sida – och ville vara “en bland oss”.
Det intrycket stärktes när jag läste i SvD om vilken kyrka påve Franciskus drömmer om: en kyrka som sätter människan – inte regelboken – i centrum, en kyrka som står på de fattigas sida, som ser den enskilda människan och hennes nöd, men som också värnar de sociala gemenskaperna, miljön och rättvisefrågorna.

Men när han höll sitt tal i FN i september blev jag nästan kär (får man skriva så om en påve?!). Han sa bland annat så här:
“…varje skada som man gör på naturen, är en skada för mänskligheten. Vi kristna tror att universum är frukten av en Skapares kärleksfulla plan, som tillåter människan att använda skapelsen respektfullt till gagn för hennes medmänniskor, och i Skaparens ära; människan har inte rätt att missbruka den, än mindre att förstöra den.”
Han påminde också om att klimatfrågan är kopplad till fattigdomsfrågan, “två sammankopplade processer som beror på en självisk och gränslös maktlystnad och vilja till materiellt välstånd och som leder både till missbruk av naturresurser och uteslutandet av de mest svaga och missgynnade.”
Word.
Och med tanke på att det finns dryga miljarden katoliker här i världen kan hans ord också ge stor effekt på synen på miljöfrågorna. Därför tycker jag att påven är veckans – kanske årets – stora miljöhjälte.

Det är lätt att tappa hoppet ibland. När jag ser bekanta sprida artiklar på Facebook om att klimathotet inte är så farligt egentligen. Eller när jag läser att premiärministern i Australien (ett hyfsat modernt land kan man tycka) vill öppna nya kolgruvor. Trots att vi vet att utsläppen av koldioxid är ett av de största klimathoten och leder till global uppvärmning – som i sin tur får en rad följder.

Här är några konsekvenser av uppvärmningen, som vi ser redan nu:
1. Världshaven stiger. Dels på grund av landhöjning – men också på grund av smältande inlandsisar och glaciärer. Smälter isen på t ex Grönland så mycket att ytan blir mörk kommer ytan att dra till sig ännu mer värme och smälta ännu fortare. Har den onda spiralen väl börjat går det inte att vända på förloppet. Jag skrev tidigare om det här.
2. Hälften av allt liv i världshaven är borta. Det finns flera orsaker förstås, men en är ökande temperaturer. När haven värms upp sänks syrehalten i vattnet. Forskning visar att väldigt små förändringar i syrehalten direkt slår ut syrekänsliga djur och organismer och  förändrar faunan drastiskt. Samtidigt har tre miljarder människor har fisk som sin huvudsakliga proteinkälla.
3. Extrema väder blir allt vanligare. Vilken förödelse det orsakar vet exempelvis de som utsattes för orkanen Katrina i sydöstra USA.
4. Större skördar i kalla områden men mindre i varma områden. Fler insektsangrepp på grödan. Läs mer här.
5. Sämre luftkvalitet. Hur det påverkar Kinas befolkning, till exempel, skrev jag om här. Men även i Sverige vet vi att skadliga partiklar i luften leder till ökad sjuklighet och dödlighet i exempelvis hjärt-kärlsjukdomar.
– Risken för att barnens lungfunktion ska utvecklas sämre ökar för varje mikrogram partiklar som tillkommer i luften där barnen vistas, säger Tom Bellander, docent vid arbets- och miljömedicinska enheten på landstinget till dn.se.

Men vad ska man göra då? Själv försöker jag steg för steg leva mer klimatvänligt. Genom att äta mer vegetariskt, slänga mindre mat, åka kollektivt, påverka min bank att spara i hållbara fonder, köpa inredning och kläder second hand eller tillverkat av återvunna material – och inte minst, genom att försöka sprida den kunskap som finns. Genom att demonstrera och skriva på upprop.

Alla insatser räknas. Jag vägrar ge upp.

På söndag samlas vi för att visa världsledarna i Paris att vi är många som bryr oss om miljön. Hoppas jag träffar dig där! Mer info på klimataktion.se.

Luften, vattnet, människan – allt hör ihop och samverkar. Foto: Liselotte Lundström

Biosfären kallas det område som innehåller liv, från djupaste havsbotten till högsta bergstopp – och lite till. Biosfären sträcker sig från jordskorpans yttersta del till atmosfärens utkanter och innehåller allt biologiskt liv som finns på jorden. (Källa)

Just biosfären var ett ord som Johan Rockström nämnde ofta i sitt sommarprat i P1 i år. Det har alltid funnits naturliga variationer i biosfären men nu kan vi konstatera att människans påverkan på den är så stor att vi riskerar att rubba balansen helt. Och på så sätt påverka allt liv som finns på jorden.

En svindlande tanke så här på söndagskvällen.