Livgivande sol. Foto: Liselotte Lundström

När hösten går mot vinter blir det så tydligt: Solen är verkligen en kraftkälla. Och brist på den gör mig alltid lite loj och långsam.

Men solen är en kraftkälla ur ett större perspektiv också. Allt fler länder satsar på solenergi och idag finns det fler jobb inom vind- och solenergisektorn än inom kolindustrin i USA. Kina har också börjat ta problemen med luftföroreningar på allvar.  Där räknar man med att cirka 300 000 människor dör för tidigt på grund av smog orsakad av bland annat koleldning och där går nu landets ledare i bräschen, internationellt sett (läs mer här), för en snabb omställning till solenergi. Den dåliga lönsamheten inom oljeindustrin gör också att klassiska oljeländer som Saudiarabien satsar på solenergi – något som de ju också har väldigt gott om (läs mer här).

Det är lite tragiskt att just bristen på vinst är det som driver omställningen från fossila till hållbara bränslen framåt. Men det är hur som haver en välkommen utveckling.

Jag tänker på det när jag ser höstmörkret sänka sig över skogen utanför. Solen finns alltid kvar där ute, full av kraft, även om vi under delar av året ser lite mindre av den.

Det finns ett fikonspråk även inom miljörörelsen: Holocene, anthropocene, ekosystemtjänster med mycket mera… Jag tänkte göra ett försök att reda ut begreppen i denna blogg, så att ni hänger med ordentligt nästa gång ni läser klimatforskarnas texter. =)

Holocene är den geologiska epok vi har levt i, då klimatet och temperaturerna har varit relativt stabila. Biosfären och jorden har kunnat “svälja” människans utsläpp och ingrepp i naturen. Johan Rockström beskriver denna era som “Edens lustgård” där förutsättningarna för ett gott liv har varit ultimat för de flesta människor (lyssna här).

Nu har vi gått in i Anthropocene, där planetens gränser håller på att överskridas på grund av människan. Vattendragen kan inte ta hand om alla utsläpp av kväve längre. Och ansamlingen av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären är nu så stor att temperaturen på hela vår jord påverkas (främst på grund av vår förbränning av fossila bränslen som kol och olja). Vilka negativa följdeffekter detta kan få kommer jag att gå in på framöver.

Vad kan vi göra för att motverka detta, så snabbt som möjligt?
Johan Rockströms svar kommer tveklöst, när vi frågar honom under föreläsningen på Stockholms universitet:
“Det är viktigast att få bort kolet. Vi måste kliva av allt ägande i kol. Det handlar om att få företagen att förstå att de har allt att förlora på ohållbar produktion och allt att vinna på hållbar”.

Det positiva är att allt fler – även inom finanssektorn – verkar förstå detta. Det ångestframkallande är att omställningen måste gå så fort.
Men jag tror på människan som intelligent och adaptiv varelse. Jag tror på oss. För när det kommer till kritan tror jag att de flesta vill bevara vår vackra jord så gott det går.

Min paparazzibild av Johan Rockström under en föreläsning på Stockholms universitet.

Härom veckan kunde vi läsa att hälften av alla ryggradsdjur och fiskar har försvunnit från världshaven, huvudsakligen på grund av överfiskning.
Men även plaster – som bryts ner till mikroplaster – är ett stort problem. Förutom att plasten kan täppa till mage och tarmkanaler så att djuret inte får i sig tillräckligt mycket näring, kan den också föra med sig skadliga kemikalier. Det påverkar förstås fiskarnas överlevnadsförmåga – men också oss, som äter fiskarna och får i oss samma plaster och kemikalier.

Just ansamlingen av plast i haven var det som satte igång febril tankeverksamhet hos 20-årige Boyan Slat, från Holland.
– Jag var 16 och dök i Grekland när jag insåg att havet var fullt av skräp. Här fanns mer plast än fisk, berättar Boyan Slat för Ny Teknik.
Under ett 80-timmarsprojekt på gymnasiet påbörjade Boyan arbetet med att förstå problemet med plastnedskräpning. Han gick vidare i sina studier till rymdingenjörsprogrammet på universitetsnivå men kunde inte släppa tankarna på nedskräpningen i haven. Så till slut beslät sig Boyan för att sätta hela livet på paus och fokusera på plastproblemet.
Genom en Crowdfounding-kampanj lyckades han samla ihop nära 700 000 kronor och starta arbetet med att hitta lösningar på riktigt. Idag har han samlat in flera miljoner kronor och hans Ocean Cleanup-system ska testas i ett pilotprojekt utanför ön Tsushima som ligger mellan Japan and Sydkorea.
År 2020 hoppas Boyan att Ocean Cleanup ska vara igång på allvar.
Det gör jag också.

FAKTA Ocean Cleanup
* Ocean Cleanup består av en flytande barriär, formad som ett V. Barriären, som förankras i botten där plasten ska samlas in, bildar en tratt som plasten på ytan förs in mot.
* I mitten av vinkeln placeras en plattform som dels filtrerar bort plastpartiklar i vattnet, dels tar hand om de större plaststycken som trycks upp när tillräckligt mycket plast samlats på platsen.
* Här lagras också återvunnen plast i väntan på transport till land. Plasten ska sedan säljas som råvara.
* Tanken är att systemet ska användas på utsatta platser runtom i världen. I Sverige är Bohusläns kust drabbad av plast som förs hit med Jutska strömmen som löper norrut från Tyskland och Danmark.
Källa: Ny Teknik samt Boyan Slats egna studie.