Jag vill inte klaga. Men…

Det är mycket nu. Lite för mycket faktiskt. Går runt med split brain 24/7 vilket är en typiskt dålig kombo när 1. du behöver vara närvarande med din unge (som vi återkommer till strax). 2. Pluggar 2 olika kurser. 3. Ska börja ett nytt jobb på måndag efter föräldraledigheten

Livet med en 10-månaders bebis

Vi börjar med ungen då. Melker är 10 månader och har upptäckt hela sitt känsloregister. Mm. det är MYCKET känslor. Högt och lågt. Skratt och gråt. Han kryper skitfort och dom där lugna dagarna är numera passé. Han har också upptäckt vilka knappar han ska trycka på för att jag och David ska göra precis som han vill.

 Att säga nej tar på krafterna och rent emotionellt är både jag och David heeelt slut. Och tänk att detta bara är början. Ser fram emot tonårstiden. Lol. Han är ganska matkräsen och jag brottas ständigt med oron om han får i sig tillräckligt med mat? Utöver dom vanliga “är-jag-tillräcklig-som-förälder-oron”. 

Oh the joy. 

Plugget då? 

Jag visste att jag skulle behöva hitta ett nytt jobb när föräldraledigheten tog slut. Så jag fick snilleblixten att läsa två kurser inom de ämnen inom marknadsföring som är lite av min akilleshäl. SEO och Digital copywriting. Nåväl. Det sista är väl inte min akilleshäl, men ska jag vara ärlig så vill jag mest kunna ha Berghs på CV:t när jag börjar söka nytt jobb. Men nu när jag börjat så är kursen så rolig och den konstruktiva feedbacken jag fått hittills är guld värd. 

Berghskursen är dyyyyr och jag övervägde LÄNGE innan jag tackade ja. För jag visste ju att jag hade gått på några arbetsintervjuer. Men jag behövde lämna svar och som du kanske förstår så tackade jag ja tillslut. Båda kurserna är så bra och givande, men jag kan inte ge mitt allt. Ambitionsnivån är “så länge jag lämnar in något…”. Vilket inte känns så kul när jag pungat ut för kursavgifterna. Så nu sitter jag här och funderar på hur mycket en utbrändhet kostar… 

Hade jag bara kunnat dra ut på deadline för att tacka ja eller nej i två veckor så hade jag inte suttit i denna sits. För två veckor senare hade jag nämligen kammat hem ett nytt jobb!

Nytt jobb

Att få ett schysst jobb så här mitt i pandemitider är ju inte jättesjälvklart. Så jag är så tacksam för att jag fått denna möjlighet! Jobbet verkar skitgrymt och det är mycket fokus på familjeliv och fritid – vilket passar mig perfekt. Problemet då? Jag har en 10 månaders och pluggar två kurser samtidigt. Do the math.

Utöver detta så är det hund som ska aktiveras, ett hem som ska skötas, ett förhållande jag vill vårda samtidigt som jag behöver tid för mig själv. Just nu är allt ovanstående längst ned i priolistan. Men tiden och orken räcker inte till. Det känns skitjobbigt faktiskt. 

Och just det, mitt i allt detta har jag ett företag som ska avvecklas. Pust.

Hade jag inte betalat så himla mycket i kursavgifter hade jag lätt strukit det på att-att-göra-listan. Men det FINNS verkligen inget jag kan stryka. Det är som det är.

Tack och lov är båda kurserna slut till sommaren, så det är “bara” intensivt under denna period. Det finns ett slutdatum.

Att säga farväl till en trogen vän

Jag försöker att inte tänka för mycket på allt som händer just nu utan bara fokusera på att ta en dag i taget. Men idag känns det extra tungt. Jag är liksom trött i själen. Idag ska nämligen min älskade lilla Cocos somna in. Vill inte skriva för mycket om det för då kommer jag gå sönder totalt. Men jag är trött, ledsen, och skulle helst av allt bara vilja ligga ned i soffan och göra ingenting. 

Ledsen för detta muntra blogginlägg. Ibland måste jag bara skriva av mig hur jag känner. Och kanske kan jag blicka tillbaka på detta inlägg i framtiden och tänka att shit. Jag klarade mig igenom den där tuffa perioden. 

Vi hoppas jag gör det.