Jag älskar att fota skönhetsprodukter. Det är något så rofyllt med att leka med olika stilleben, bakgrunder och props. Det är dessutom utmanande att försöka hitta nya kreativa uttryck och inte alltid det lättaste när du 1. har tidsbrist i form av att jag har ett annat heltidsjobb att sköta 2. har en tvååring hemma som kräver uppmärksamhet 3. behöver prestera de ynka få minuterna som solen väljer att ge mig värdigt ljus.

…. Det som är mindre kul är när Kajsa (den ack så gulliga katten på bild) gör entré och äter upp min icke oändliga contenttid. Ja ja, jag skulle ju kunna stänga dörren om mig med. Men hon är ju så söt.

Jag hade planerat att fixa så mycket med inlägg och fota lite nytt jag samlat på mig under den senaste tiden. Men så hände livet.
Hela veckan har jag känt på mig att ”något” var på gång. En gnagande oro – eller rättare sagt, min intuition kickade in, som jag i vanlig ordning inte vågade lita på direkt. Men i fredags kunde jag inte längre intala mig själv att allt stod rätt till, så ett ultraljud senare bekräftade att fostret i magen inte hade något hjärtslag.

Det finns så mycket jag känner att jag vill ha sa sagt, men jag är mitt i det nu. Chocken, sorgeprocessen, bearbetandet och ett försök att gå vidare. Det är högst förvirrande. När vi fick beskedet blev jag så chockad. På ultraljudet ser man ju liksom fostret i livmodern. Så hinner man tänka i en millisekund ”ah, där är den!”. Sekunden senare säger läkaren ”…men inget hjärtslag”. Så sorgligt. Vid vecka 10 hade jag alltså drabbats av ett tyst missfall.

Sedan tänker jag; vilken tur att jag fick reda på det nu och inte längre in i graviditeten. Men nej, det hjälper inte att säga ”var inte ledsen, missfall är supervanligt och det hade ju inte hunnit bli ett barn än”. Det är ungefär som att säga till en deprimerad att tänka positivt. Det tar ju inte bort de veckor man fantiserat om hur livet skulle bli, om namn, osv osv. Detta foster var ju högst verkligt och högst levande fram tills då.
För mig utspelade sig chocken i form av att jag dagen efter beskedet försökte glömma och gå vidare direkt. Okej, jag är inte längre gravid då ska jag göra allt jag inte kunde göra när jag var gravid! Jag färgade bl a min utväxt med hemmafärg, drack ett glas bubbel hos grannen (låter olämpligt, men vi hade en bjudning sedan länge…), och planerade vilka ansiktsbehandlingar jag skulle boka in. Sedan får jag lite dåligt samvete som i en millisekund hinner tänka att vad skönt att det inte blir två… då kan jag fokusera på ditt och datt. Tvåbarnsmorsa, do I have it in me?

Idag har jag å andra sidan känt mig superledsen, gråtit majoriteten av dagen och inte orkat göra min hudvårdsrutin. Jag antar att det är det här som kallas för att sörja. Det går upp och ned  – and that’s fine.

Handen på hjärtat så skulle jag helst vilja glömma och gå vidare så fort som möjligt men det är förvirrande när kroppen fortfarande tror att den är gravid. Eller ja, nu har kroppen börjat förstå pga blödning non stop och krämpor i livmodern. Så mitt i den här sorge-gå-vidare-med-livet-processen så påminner kroppen om vad som precis hänt (och fortsätter hända) vid varje toabesök.

Om du går igenom samma process så såg jag denna video på youtube. För mig var det helande att höra någon annan prata om sin upplevelse. Jag vet inte hur helande det är att läsa det här men vet att du inte är ensam.

Mina djur är definitionen av livsnjutare. Skulle säga att de majoriteten av tiden spenderar sovandes i soffan, helt oberörda av allt som pågår ute i världen. De gör sina behov, käkar, busar lite, sen vilar dom. Sover. Snarkar. Drömmer. Och så repeat på det.

Vilket liv.

En annan stressar omkring i vardagen, försöker hinna med så gott en kan. Slänger i sig en lunch. Intalar sig att ”vila, det kan jag göra senare”. Men denna helg kapitulerade jag och anammade mina husdjurs vanor. Efter va 2 veckors förkylning och en intensiv period på jobbet, insåg även jag att jag inte är odödlig. Så jag spenderade också majoriteten av tiden i soffan, streckkollade på Iron Chef på netflix. Älskar förövrigt matlagningsprogram där professionella kockar tävlar mot varandra. Det är något så tillfredsställande att se andra laga mat haha. Det var en så kallad ”enkel” serie som inte tar för mycket energi utan bara kan få vara på, utan att jag blir uttråkad. Sedan har jag sovit. Lagat lite mat, satt upp lite tavlor samt hunnit rensa bort lite av Melkers kläder.

Det jag inte hann med var att preppa blogginlägg och fota massa framtida beauty content. Men oh well. Jag försöker intala mig att det inte är hela världen. Det är väl min toxic trait, att jag är ett planeringsfreak och hatar när det inte blir som jag planerat.

Så jag beklagar att veckans blogginlägg inte blev roligare än så här, men se det som en note to self att lyssna på kroppen och vila när du måste. Gör som min katt Kajsa och hund Louie – chilla. Livet är alldeles för kort för att inte spendera en dag i soffan.

Imorgon är en ny vecka, och då hoppas jag att den tid jag investerade med att ~ göra ingenting ~ ger resultat i en otroligt produktiv vecka. 🙌🏼