Meny

close
Livsstil

Örngott i silke, ettårskalas och diverse

Hej hej hallå! Nu var det ett tag sedan jag kikade in här och gav er en liten lägesrapport över livet och allt däremellan.

Jag kan uppriktigt sagt inte förstå att det är sommar? Juni? 25+ grader? Vad hände?

Det känns som att denna vår har gått i ultrarapid. Jag har varit föräldraledig, pluggat två kurser och börjat ett nytt jobb. Samtidigt. Eller ja, jag slutade vara föräldraledig när jag började jobbet, men annars har allt pågått parallellt. Skulle ljuga om jag sa att det inte varit påfrestande.

Men nu är kurserna avklarade och jag kan ”bara” fokusera på jobb och familjelivet. Och bloggen såklart. Äntligen kan jag skriva klart de halvfärdiga inläggen som ligger i utkast samt hinna fota och testa mina senaste tillskott.

5 saker som hänt sen sist

» Jag har hittat en ny SPF för ansiktet som jag ääälskar. Eventuell delad plats med denna. Recension kommer inom kort!

» Jag har börjat använda örngott i silke. Ärligt talat trodde jag inte att det skulle göra någon skillnad men är redo att svälja stoltheten och erkänna: det gör det. Det gör skillnad. Just try it.

» Jag är numera mamma till en ettåring samt firat min första mors dag. Stort.

» Jag har börjat gilla det här med SEO. Tack vare denna pingla och hennes riktigt grymma kurs. Vill du också lära dig mer så rekommenderar jag den varmt!

» Testar essence, spf’s och schampon för fullt för att sätta ihop en riktigt mastig guide till er. En sådan jag själv önskade jag hade läst i jakten på den perfekta vad-det-nu-kan-vara.

 

Vad är 5 saker som hänt i ditt liv på sistone? 

Själen är trött

Jag vill inte klaga. Men…

Det är mycket nu. Lite för mycket faktiskt. Går runt med split brain 24/7 vilket är en typiskt dålig kombo när 1. du behöver vara närvarande med din unge (som vi återkommer till strax). 2. Pluggar 2 olika kurser. 3. Ska börja ett nytt jobb på måndag efter föräldraledigheten

 

Livet med en 10-månaders bebis

Vi börjar med ungen då. Melker är 10 månader och har upptäckt hela sitt känsloregister. Mm. det är MYCKET känslor. Högt och lågt. Skratt och gråt. Han kryper skitfort och dom där lugna dagarna är numera passé. Han har också upptäckt vilka knappar han ska trycka på för att jag och David ska göra precis som han vill.

 Att säga nej tar på krafterna och rent emotionellt är både jag och David heeelt slut. Och tänk att detta bara är början. Ser fram emot tonårstiden. Lol. Han är ganska matkräsen och jag brottas ständigt med oron om han får i sig tillräckligt med mat? Utöver dom vanliga “är-jag-tillräcklig-som-förälder-oron”. 

Oh the joy. 

Bebis sitter med en bok

Plugget då? 

Jag visste att jag skulle behöva hitta ett nytt jobb när föräldraledigheten tog slut. Så jag fick snilleblixten att läsa två kurser inom de ämnen inom marknadsföring som är lite av min akilleshäl. SEO och Digital copywriting. Nåväl. Det sista är väl inte min akilleshäl, men ska jag vara ärlig så vill jag mest kunna ha Berghs på CV:t när jag börjar söka nytt jobb. Men nu när jag börjat så är kursen så rolig och den konstruktiva feedbacken jag fått hittills är guld värd. 

Berghskursen är dyyyyr och jag övervägde LÄNGE innan jag tackade ja. För jag visste ju att jag hade gått på några arbetsintervjuer. Men jag behövde lämna svar och som du kanske förstår så tackade jag ja tillslut. Båda kurserna är så bra och givande, men jag kan inte ge mitt allt. Ambitionsnivån är “så länge jag lämnar in något…”. Vilket inte känns så kul när jag pungat ut för kursavgifterna. Så nu sitter jag här och funderar på hur mycket en utbrändhet kostar… 

Hade jag bara kunnat dra ut på deadline för att tacka ja eller nej i två veckor så hade jag inte suttit i denna sits. För två veckor senare hade jag nämligen kammat hem ett nytt jobb!

Nytt jobb

Att få ett schysst jobb så här mitt i pandemitider är ju inte jättesjälvklart. Så jag är så tacksam för att jag fått denna möjlighet! Jobbet verkar skitgrymt och det är mycket fokus på familjeliv och fritid – vilket passar mig perfekt. Problemet då? Jag har en 10 månaders och pluggar två kurser samtidigt. Do the math.

Utöver detta så är det hund som ska aktiveras, ett hem som ska skötas, ett förhållande jag vill vårda samtidigt som jag behöver tid för mig själv. Just nu är allt ovanstående längst ned i priolistan. Men tiden och orken räcker inte till. Det känns skitjobbigt faktiskt. 

Och just det, mitt i allt detta har jag ett företag som ska avvecklas. Pust.

Hade jag inte betalat så himla mycket i kursavgifter hade jag lätt strukit det på att-att-göra-listan. Men det FINNS verkligen inget jag kan stryka. Det är som det är.

Tack och lov är båda kurserna slut till sommaren, så det är “bara” intensivt under denna period. Det finns ett slutdatum.

 

Att säga farväl till en trogen vän

Jag försöker att inte tänka för mycket på allt som händer just nu utan bara fokusera på att ta en dag i taget. Men idag känns det extra tungt. Jag är liksom trött i själen. Idag ska nämligen min älskade lilla Cocos somna in. Vill inte skriva för mycket om det för då kommer jag gå sönder totalt. Men jag är trött, ledsen, och skulle helst av allt bara vilja ligga ned i soffan och göra ingenting. 

Tjej gosar med sin katt


Ledsen för detta muntra blogginlägg. Ibland måste jag bara skriva av mig hur jag känner. Och kanske kan jag blicka tillbaka på detta inlägg i framtiden och tänka att shit. Jag klarade mig igenom den där tuffa perioden. 

Vi hoppas jag gör det.

Livsstil

Låt barnet skrika sig till sömns

Jag vet inte hur många gånger jag har fått rådet att ”låt barnet skrika” om Melker inte sovit en hel natt. Den gemensamma nämnaren? Det är generation äldre som kommer med rådet. Ett råd som kommer med all välmening ska tilläggas!

Men hela mitt väsen skriker NEJ är du galen när jag får höra det. Som att det finns en rädsla för att skämma bort barnet eller att sätta en grund för att bli lurad/manipulerad av barnet i framtiden.

Det här med föräldraskap är verkligen tufft. Särskilt om du är ny på det. Du omringas av så många (välmenande) tips och råd. Å ena sidan har du generation äldre där framförallt farmor, mormor, äldre mostrar och fastrar kommer med anekdoter om hur de minsann gjorde si och så. Eller till och med jämngamla som fått barn före dig som kommer med råd som funkat för dom. Å andra sidan är det svårt att gå miste om den nutida pedagogiken. Kontentan är att det är lätt att bli överväldigad och känna sig otillräcklig. För vad vet jag liksom? Ingenting.

Var lyhörd

Fast det är ju inte helt sant. För vet du, jag ser, hör och tar till mig allt jag kan om föräldraskapet. Men det jag framförallt gör – och faktiskt är bra på – är att lyssna på min intuition. Att vara lyhörd för vad som känns rätt för oss. För Melker och mig. Inte vad som känns bäst för mig eller för omvärlden. Istället plockar jag lite här och lite där. Anpassar föräldraskapet till vad som fungerar för oss.

Låt barnet skrika

Melker är inte ens 10 månader, hans hjärna växer så det knakar och det är mycket som pågår i hela honom. När han gråter är det hans sätt att 1. kommunicera med mig eftersom något känns inte helt hundra. 2. Behovet av närhet och tröst är stort. Så när Melker vaknar mitt i natten av en mardröm eller för att det är mycket som pågår i hans lilla hjärna, då är det hans sätt att kalla på mig. Att ignorera min sons rop på närhet och tröst, eller ignorera hans behov att helt enkelt kommunicera med mig, är helt galet. Och så tänker jag på hur jag skulle reagera om jag tydde mig till den personen jag litar på mest i hela världen när jag är som mest sårbar, och hen ignorerar mig. Eller inte tar mina känslor på allvar? Bebisar är inte så himla dumma. De känner av och registrerar mer än vad vi tror.

Att möta sitt inre barn

Att bli mamma har definitivt inneburit att jag själv påbörjat en resa att möta mitt inre barn. Jag får upp minnen på situationer  där jag nu i vuxen ålder inser att där och där blev inte mina känslor mötta. Något som såklart fått lite olika konsekvenser i vuxen ålder. För det är just det, när ens känslor inte blir tagna på allvar leder till att en sluter sig och där är det väldigt tomt och ensamt. Vi måste sluta förminska barns känslor och sluta se bebisgråt som ”bara bebisgråt”. Deras känslor är högst verkliga och vi måste börja möta barnet där de är och mår just nu, för i mångt och mycket är deras känslor en färskvara. Ena sekunden är det happy-clappy, eller snooze deluxe för att den andra sekunden bli fullständigt panik. Men att möta Melker där han är just nu istället för att fastna i den där bilden av ”hur det borde vara” är så viktigt. Så nej? Tipset ”låt barnet skrika” tar jag och kasserar nu och för all framtid.

Låt barnet gråta

För vad som än Melker går igenom där och då, som gör att han är i så stort behov av min närhet och tröst kl 04 på natten, så har jag tillit till hans förmåga att rida ut den där stormen. Är lite trött på det här västerländska idealet där självständighet är A och O. Som att möta barnets behov där hen är skulle leda till curlade barn. Och när jag ändå håller på… kan vi bara sluta jämföra barn? Alla barn är unika. Ingen är den andre lik.

Om du också är en nybliven mamma som navigerar det här med föräldraskap så vill jag bara säga dig detta. Våga känna tilltro till dig och ditt föräldraskap. Varje familjesituation är unik och förutsättningarna är olika. Så våga lyssna på dig och ditt barn, oavsett vad omvärlden tycker och säger. För det gör jag, men ibland är det skönt att bli påmind om det.