När jag gick på högstadiet tvingade mina föräldrar mig att cykla med cykelhjälm. Varje gång jag tryckte ner hjälmen över mitt blonda svall, hatade jag mina föräldrar. Ångesten som följde med den där förbannade hjälmen var enorm. Så fort jag hade lämnat vårt hus bakom mig slet jag av den och hängde den på styret. Jag minns alla diskussioner där jag bönade och bad om att få slippa hjälmen. Jag grät floder och svor över mina föräldrar som inte förstod hur galet pinsamt det var att komma med en jävla pumpa på huvudet. Mina böner förblev obesvarade och jag var tvungen att cykla med hjälmen på. Värst av allt var när familjen cyklade tillsammans. Familjen ägg skulle på utflykt och jag trodde jag skulle dö av pinsamhet!

Nu är jag vuxen och jag vill tro att jag blivit mindre fixerad på hur jag ser ut, och att jag tänker mer praktiskt. Jag går inte på stan i högklackat, och jag bär inte heller vårjacka på vintern.

Så när jag köpte min nya cykel köpte jag även en ny cykelhjälm. En svart lite tuffare ”skatehjälm” från Bell för 599kr. Det började bra och hjälmen användes flitigt. Men på senare tid har min cykelhjälms stolthet successivt brutits ner och jag använder inte längre min hjälm i dagsljus. Boven i detta drama är till stor del där tjejgänget som fortfarande får det att krypa under skinnet och förvandla denna 29-åriga kvinna till en osäker tonåring. Likt blodtörstiga hundar står de tätt paketerade med sina Marlboro light och väntar på något saftigt att sätta sina sönderblekta Hollywood-tänder i.

När jag passerar hugger dem, och när glåporden träffar mig i ryggen sprider sig en bekant smärta i kroppen – ”sån jävla tönt fy fan asså fattar hon hur ful hon är i den där grejen”. Tonårstjejer är lika jävliga nu som de var då. Inget har förändrats på den punkten. Men jag är vuxen nu och har därför bestämt mig för att en gång för alla låsa upp den där dörren till toaletten på skolan där jag brukade gömma mig när jag inte orkade mer.

Jag går ut i kamp! Jag kommer från och med nu alltid använda min cykelhjälm!

Jag hoppas att fler följer i mina fotspår och slutar sätta sin fåfänga framför sin säkerhet.

En cykelhjälm är en billig försäkring och jag kan lova att jag som ”ful tönt” kommer må betydligt bättre än ”tjejgänget” när vi ligger sida vid sida med ansiktet i asfalten.