I ett bloggklimat där du behöver skriva SEO-fokuserade inlägg, uppdatera ofta och med värdeskapande innehåll (som om allt annat inte räckte!) så vill jag istället fokusera på att sakta ned. Aka Slow Blogging.

Idag drunknar vi i information, både bra som dålig. Sociala Medier har skapat ett landskap av perfektion där jakten efter likes och engagemang får oss att slå knut på oss själva. Till vilket pris? Jag saknar den tid då en bloggade för att en ville, för att dela något särskilt – tips, tankar, när bloggandet fortfarande var effortless. Och inte på grund av någon dold agenda. Har snubblat på så kallade Slow Blogging-manifest och gillade verkligen konceptet. Här är några av mina punkter!

Mitt Slow Blogging Manifest 2017:

▻ Jag vill blogga för att jag har något på hjärtat och för att dela något himla bra med er.

▻ Jag ska inte stressa fram inlägg på bekostnad av mitt eget engagemang eller inläggets kvalitet.

▻ Jag tänker inte låsa mig vid algoritmer eller slå knut på mig själv för att skriva det perfekta inlägget utan istället skriva från hjärtat.

▻ Jag överlever om jag inte uppdaterar regelbundet – kvalitet före kvantitet.

▻ Mindre ’gräset är grönare på andra sidan’-tänk, istället ’jag gillar ditt gräs men jag gillar även mitt gräs’-tänk.

▻ Se bloggen som något professionellt minus bloggkarriärhets. Aint nobody got time for that. Take it slow…

Älskar en lång frukost och att skrolla igenom mina älsklingsbloggar. När läser du bloggar?

Så med det sagt kära vänner så hoppas jag att ni fortfarande vill hänga här på Schysst Va, trots att jag uppdaterar ”mer sällan än vad som behövs för att lyckas inom blogosfären”.
Ärligt talat, det har aldrig känts så bra som nu att blogga! Helt på mina villkor och med er, de allra bästa läsarna i världen. ♥︎

Ps. Vill ni ha dagliga uppdateringar från mig så är jag väldigt aktiv på Insta Stories men jag varnar er, det är väldigt mycket hund- och kattuppdateringar….
min instagram hittar ni här → Schysst_va ←

Sociala medier bidrog till min första identitetskris i vuxen ålder

Ja men visst va, det råkade bli glest mellan blogginläggen. Senaste inläggen skrevs i Juli. Har fortfarande x antal inlägg i utkast-mappen. Vad hände?

Vi backar bandet.

2016, var ett himla jobbigt men konstruktivt år.
Nu i efterhand förstår jag att jag inte mådde så bra. Jag kände mig missnöjd med mycket och kände mig arg och frustrerad – något som jag tog ut på mina nära och kära. Och jag visste inte riktigt varför! Men varje gång jag gick in på bloggar, instagram eller andra former av sociala medier kände jag mig misslyckad. Det fanns såklart många orsaker till varför jag kände som jag kände även om jag inte tänker nämna alla nu. Idag vill jag bara prata om en stor orsak till identitetskrisen, dvs Sociala Medier.  ↓

1. Att känna att en ”borde va någon”

Jag hade målat upp en bild av vem jag skulle vara när jag var 28 år. Jag skulle ha en stabil ekonomi, jag skulle vara en sån där tjej med ett öppet hem där folk kunde komma och gå, jag skulle gå på quiz, spelningar, resa, äta hälsosamt och röra på mig regelbundet. Kort och gott, ha ett socialt rikt liv, vara frisk och hälsosam med stabil ekonomi. Jag såg personer, framförallt yngre än mig som hade uppnått flera av de saker som jag trodde att jag skulle ha uppnått vid det här laget. Självklart flitigt dokumenterat på sociala medier. Med många likes och stort engagemang. = Hen är någon.

När jag insåg att jag inte alls var den personen som jag hade hoppats och visualiserat att jag skulle vara när jag var ”vuxen” uppstod en så kallad diskrepans. Alla ni sociologinördar där ute vet vad jag pratar om! Det blev kris när teori och praktik inte matchade. Sanningen var istället att jag inte alls hade en stabil ekonomi, framförallt inte nu när jag hade startat eget. Jag är inte heller jättesocial och även personer i min inre krets tog energi. I slutändan trivs jag med att vara själv och göra saker på egen hand även om jag då och då också såklart har ett behov att vara social. Fick ofta dåligt samvete när jag tackade nej till saker och under en lång period valde jag att ignorera vad jag verkligen behövde för saker som jag trodde skulle ”hjälpa mig” att bli den personen jag hade visualiserat att jag skulle vara. Bad decision. Resa har jag inte gjort sen 2012 (om inte Danmark och Finland räknas) för att jag har helt enkelt inte råd. Slutligen har jag inte riktigt någon ursäkt till varför jag inte rör på mig regelbundet. Let’s leave it at that okey? Så summa summarum, jag kände inte att ”jag var någon”.

2. Social Media made me buy it

Varje gång jag gick in på bloggar och instagram vaknade shoppingsuget till liv.
✎ Om jag bara hade en större lägenhet så att jag kunde inreda si och så.
✎ Ja men det DÄR läppstiftet MÅSTE jag ju prova.
✎ Jag driver ju faktiskt en skönhetsblogg – det måste väl kvalificera till en relevant ursäkt till att köpa allt som dyker upp i min väg för att läsarna ska kunna få en recension?
✎ Bloggare X rekommenderade denna restaurant, dit måste jag gå!

I slutändan jagade jag luft. Ständigt jagandes efter något som jag kunde blogga om eller lägga upp på sociala medier. Något som kunde generera likes och engagemang. Och tillslut kändes det så himla ruttet och jag kunde inte blogga med glädje.

Det är viktigt att förstå att du inte är dina likes. Du är inte dina följare. Du måste gilla dig själv, eller åtminstone acceptera dig utan varken likes eller följare. VEM är du utan sociala medier? När jag tog mitt 5-6 månaders långa break från mitt personliga instagram och min blogg som ändå hade började generera ett antal läsare grubblade jag länge över detta. Vem var jag utan sociala medier. Allt jag hade gjort hade på något sätt dokumenterats på sociala medier. VARFÖR hade jag ett behov av att göra det?

3. Avfölj i verkligheten

Det var inte bara människor online som var energitjuvar. Även i verkliga livet insåg jag att jag hade personer i min omgivning som tog mer än vad de gav, personer som på ett eller annat sätt var giftiga eller som gjorde mig besviken. Avfölj. På riktigt. Avfölj. Det kan kännas hårt och tufft att säga så, men jag har inte tid med meningslösa och ensidiga relationer. Det är svårt att vara lycklig som det är, så eliminera allt som skapar negativitet. Idag kan jag stolt säga att jag inte har många vänner men ett par få riktigt härliga individer som står mig närmast. Dessa relationer försöker jag verkligen vårda och jag vet att även de värnar om mig.

4. Comparison is the thief of joy

Färglada och nyttiga frukostar på instagram. Igenkänning på det?

Och med sociala medier är det alldeles för lätt att jämföra sig hit och dit, kors och tvärs. Jag såg mig själv som vuxen och ganska ”säker i mig själv”, men tji fick jag. I mitt undermedvetna jämförde jag mig mycket med andra bloggare och influencers. Att ta den där pausen var så himla viktigt. Helt plötsligt kunde jag andas. Framförallt kunde jag se på mig själv och på mitt liv med nya ögon. Och börja acceptera vem jag är, var jag är i livet och vad jag faktiskt vill utan påtryckningar från sociala medier. Jag är inte du, Du är inte jag och det är ju det som är det fina! Inga likes i världen kan ändra på det.

Med mitt sociala medie-break kunde jag äntligen börja hitta mig själv igen. Jag, Anna, hon bortanför filter, hudvård och glamour. Antal följare har såklart sjunkit i en rasande fart men de som finns kvar,.. åh vad jag tycker om er.

Det var också viktigt för mig att hålla mig undan allt vad sociala medier heter tills jag återigen kände glädje och ett lustfullt behov till att börja uppdatera igen. Det fick ta en vecka, månader, år! Jag tänkte inte ta upp bloggandet igen förens jag började känna att det kliade i fingrarna på det där kreativa sättet igen. Skillnaden nu är att jag inte tänker lägga någon press på mig själv. Inte tvinga fram innehåll. SchysstVa.se är mitt space och ibland kommer jag att uppdatera mer regelbundet – för att jag känner för det! – ibland är det kanske mer glest. Så får det också vara. Jag hoppas inte att SchysstVa ska bli en plats som får Dig att känna precis som jag gjorde med sociala medier, dvs. få dig att känna dig värdelös eller uppmuntra till onödig konsumtion bara för att jag har skrivit om produkt X eller Y. Om du inte längre känner glädje i att besöka bloggen, eller om mina inlägg inte längre ger dig något av värde så känn dig fri att lämna. SchysstVa är inte meningen att vara en negativitet-spridare utan ett lagom och trevligt tidsfördriv.

Tänk om jag kunde leva livet lika sorglöst som Cocos. Äta, sova. Kela. Repeat. Vilket liv!

Phu, sådärja! Jag hade tydligen ett himla behov att skriva av mig detta. Som sagt, Sociala Medier har bara varit en liten del av mitt kaosår. Resten kommer jag skriva om när jag är redo att prata om det. Och det blev visst ett par bilder på min katt också. Varför inte liksom. Han skänker mig så mycket glädje genom att vara sig själv. Min älskade lilla (stora) fluffboll.
Men känner någon annan igen sig i vad jag skriver om? Lämna gärna en kommentar ↓  är så nyfiken om jag är ensam om mina tankar. ❤︎

Hörrni, har ni hört talat om fenomenet One Little Word? Det går ut på att du ska komma fram till ett ord, ett s k One Little Word som ska bli som en slags ledstjärna för året som ligger framför.

Jag minns att jag läste om detta på Sandras blogg förra året. När hon nu skrev om sitt nya ord för 2017 blev jag motiverad att tänka på vad mitt ord för 2017 skulle bli. Det är första gången jag provar på en grej som detta, så det ska bli spännande att se om det har gjort någon skillnad när 2017 lider mot sitt slut.  Jag tänker att mitt one little word är ett perfekt verktyg att fokusera på när livet känns kaotiskt eller när jag känner mig vilsen. Är ni redo?

Mitt ord för 2017 är Prioritera

Det handlar både om hur jag väljer att lägga upp min vardag och arbetet med Stil & Ansvar, men även vilka jag väljer att spendera tid med.

Det handlar om att prioritera det som är viktigt och givande för mig. 

Jag vägrar att drunkna i högar av to do’s och stress. Jag vägrar att känna mig otillräcklig. Att prioritera innebär att stänga av jobbmailen efter arbetstid, att ta mig tid att laga hemlagad mat, att ta en promenad. Det handlar också om att prioritera vad jag väljer att ta åt mig av när det kommer till vad folk tycker och tänker om mig, min blogg och företaget. Är det konstruktivt? Då ska jag ta till mig det. Är det bara nonsens så ska jag också behandla det som nonsens.

2016 var året jag glömde allt vad prioritera heter och jag tror verkligen jag hade behövt ett ledord som detta när allt blev för mycket.

Jag har listat upp några meningar i min Bullet Journal som ska få guida mig under året.

Prioritera

✎ Jag måste inte göra allt
✎ Jag måste inte köpa allt jag ser på sociala medier
✎ Våga tacka nej till saker som inte ger mig energi
✎ Våga tacka ja till mer som i slutändan ger mig energi
✎ Umgås med personer som vill se mig lyckas och som gör mig till en bättre människa

Nu är året nästan slut och jag är verkligen redo att möta 2017 med ett helt annat förhållningssätt till livet. Och jag är så pepp att ta tag i mig själv och prioritera bättre. Har du ett ord du tänker bära med dig genom året?

Gott nytt år kära vänner!