I måndags tog jag min ryggsäck och satte mig på tåget till Stockholm. Med ett schysst resesällskap i form av Elsa, bra musik i lurarna och rotfruktchips var jag pepp på att komma iväg lite.

Framme på stationen möttes jag av bästa Emmi och vi gick med snabba steg till Paradiset. ”ANNA du MÅSTE gå dit!”. Eh, ja. Verkligen. Slutade med att vi fastnade och var där i cirka 2 h… Men skyller även på att vi hade otroligt mycket att prata om, plus att vi käkade lite med.

Emmi beställer lite fika på Paradiset

Jag gick därifrån med tre produkter som jag kommer att visa upp i ett annat inlägg lite längre fram. Tror ni kommer gilla det, det är nämligen budgetprodukter! Say what! Min plånbok tackar mig. #cliffhanger.

Sedan promenerade vi vidare till Sundlöfs vilket jag kommer skriva lite mer om i ett eget inlägg. Där stannade vi också alldeles för länge och pratade med trevliga Emma (hoppas verkligen hon hette så, är ju SÅ DÅLIG på att komma ihåg namn). Gick därifrån med en så himla spännande produkt som förtjänar ett alldeles eget inlägg. Är så galet glad och nöjd över mitt köp.

Känner att detta inlägg är cliffhangernas cliffhanger. Hoppas att ni står ut.

Sedan var både jag och Emmi helt slut så vi rörde oss hemåt. Hemma hos Emmi hade Seif förberett världens godaste maträtt OCH efterrätt. Kan inte ens beskriva hur gott och hur trevligt det var. Seif var så himla passionerad när han berättade om olika maträtter och tekniker och jag blir så himla fascinerad över människor som brinner för något. Inspirerad-deluxe även om jag själv avskyr att stå i köket.

Här är några av hudvårdsprodukterna jag använde under vår lilla ’pampering routine’

Men det bästa av allt var nog var vår pampering routine! Var nog som ett barn i en godisaffär när jag fick gå loss bland Emmis alla skönhetsprodukter. ALLT skulle provas och swatchas. Att ansiktsmaska, dricka te och samtala med någon som man har så mycket gemensamt med är så himla, himla mysigt. Det är fruktansvärt kul att hänga med en grön skönhetsnörd. Vi pratar samma språk, blir exakt lika entusiastiska över konsistenser eller förskräckt över olika ingredienser. Guldvärt.

Vi pratade så klart alldeles för länge för vårt eget bästa, så morgonen efter var fröken Fernmo lite trött när vi skulle ta oss in till Loelles & Saras Pressfrukost.  Glömde både handduk och vantar men OH WELL. Så här såg jag ut dagen till ära ↓↓↓

Foto: Emmi Snicker (www.emmisnicker.com)

Efter frukosten gick jag, Elsa och Emmi iväg och fikade. Vem tackar nej till mer te och babbel i sitt liv? Bra grej ändå.

Sedan sa vi hejdå till varandra och skiljdes åt. Jag och Elsa skulle nämligen till Möbelmässan!
Kan väl sammanfatta hela möbelmässan-vistelsen i en mening. Jag vill ha allt, jag gillar inte människor, jag är trött.

Hur som. Det fanns mycket fint att titta på! Här är några av mina favoriter:

Bilder: Anna Fernmo

Efter möbelmässan skiljdes vi åt och jag drog vidare till Johannas butik.
Där hade jag ju alldeles för trevligt att jag fullständigt glömde bort att mitt tåg skulle gå = Anna missar nästan tåget hem.

Bästa Johanna! Suddig bild pga att jag behövde springa till tåget 1 sek senare…

Att få prata av sig med någon som fattar och som gjort det här i flera år och som peppar en är så himla fint. Hon är dessutom så klok, stark och all in all en beundransvärd människa.
Men hur fina grejer har hon inte i lager? Älskar topparna från Garments by Bei samt gummistövlarna från Plasticana. Båda har jag köpt hos henne och de är verkligen 👌🏻👌🏻👌🏻
Sedan drömmer jag av att köpa ett av hennes statement-halsband. En dag!

Hur som helst, jag fick KUTA iväg till vagnen och både jag och Elsa hann precis. Sedan var vi helt slut båda två. Jag orkade inte ens lyssna på musik för att jag var så trött av alla intryck. Så denna dam somnade ganska så snabbt och vips var jag hemma i Göteborg igen.
Det var inte så dumt det heller, för hemma fanns David och väntade på mig ♥︎

Hade önskat att jag hade haft mer tid i Stockholm för det kändes inte som att jag hann göra så mycket mer än att flänga omkring. Men men. Det var en himla fin vistelse, och visst hann jag med mycket på ynka 26 h?

Glöm inte att följa mig på Instagram, Youtube och Bloglovin.

I ett bloggklimat där du behöver skriva SEO-fokuserade inlägg, uppdatera ofta och med värdeskapande innehåll (som om allt annat inte räckte!) så vill jag istället fokusera på att sakta ned. Aka Slow Blogging.

Idag drunknar vi i information, både bra som dålig. Sociala Medier har skapat ett landskap av perfektion där jakten efter likes och engagemang får oss att slå knut på oss själva. Till vilket pris? Jag saknar den tid då en bloggade för att en ville, för att dela något särskilt – tips, tankar, när bloggandet fortfarande var effortless. Och inte på grund av någon dold agenda. Har snubblat på så kallade Slow Blogging-manifest och gillade verkligen konceptet. Här är några av mina punkter!

Mitt Slow Blogging Manifest 2017:

▻ Jag vill blogga för att jag har något på hjärtat och för att dela något himla bra med er.

▻ Jag ska inte stressa fram inlägg på bekostnad av mitt eget engagemang eller inläggets kvalitet.

▻ Jag tänker inte låsa mig vid algoritmer eller slå knut på mig själv för att skriva det perfekta inlägget utan istället skriva från hjärtat.

▻ Jag överlever om jag inte uppdaterar regelbundet – kvalitet före kvantitet.

▻ Mindre ’gräset är grönare på andra sidan’-tänk, istället ’jag gillar ditt gräs men jag gillar även mitt gräs’-tänk.

▻ Se bloggen som något professionellt minus bloggkarriärhets. Aint nobody got time for that. Take it slow…

Älskar en lång frukost och att skrolla igenom mina älsklingsbloggar. När läser du bloggar?

Så med det sagt kära vänner så hoppas jag att ni fortfarande vill hänga här på Schysst Va, trots att jag uppdaterar ”mer sällan än vad som behövs för att lyckas inom blogosfären”.
Ärligt talat, det har aldrig känts så bra som nu att blogga! Helt på mina villkor och med er, de allra bästa läsarna i världen. ♥︎

Ps. Vill ni ha dagliga uppdateringar från mig så är jag väldigt aktiv på Insta Stories men jag varnar er, det är väldigt mycket hund- och kattuppdateringar….
min instagram hittar ni här → Schysst_va ←

Sociala medier bidrog till min första identitetskris i vuxen ålder

Ja men visst va, det råkade bli glest mellan blogginläggen. Senaste inläggen skrevs i Juli. Har fortfarande x antal inlägg i utkast-mappen. Vad hände?

Vi backar bandet.

2016, var ett himla jobbigt men konstruktivt år.
Nu i efterhand förstår jag att jag inte mådde så bra. Jag kände mig missnöjd med mycket och kände mig arg och frustrerad – något som jag tog ut på mina nära och kära. Och jag visste inte riktigt varför! Men varje gång jag gick in på bloggar, instagram eller andra former av sociala medier kände jag mig misslyckad. Det fanns såklart många orsaker till varför jag kände som jag kände även om jag inte tänker nämna alla nu. Idag vill jag bara prata om en stor orsak till identitetskrisen, dvs Sociala Medier.  ↓

1. Att känna att en ”borde va någon”

Jag hade målat upp en bild av vem jag skulle vara när jag var 28 år. Jag skulle ha en stabil ekonomi, jag skulle vara en sån där tjej med ett öppet hem där folk kunde komma och gå, jag skulle gå på quiz, spelningar, resa, äta hälsosamt och röra på mig regelbundet. Kort och gott, ha ett socialt rikt liv, vara frisk och hälsosam med stabil ekonomi. Jag såg personer, framförallt yngre än mig som hade uppnått flera av de saker som jag trodde att jag skulle ha uppnått vid det här laget. Självklart flitigt dokumenterat på sociala medier. Med många likes och stort engagemang. = Hen är någon.

När jag insåg att jag inte alls var den personen som jag hade hoppats och visualiserat att jag skulle vara när jag var ”vuxen” uppstod en så kallad diskrepans. Alla ni sociologinördar där ute vet vad jag pratar om! Det blev kris när teori och praktik inte matchade. Sanningen var istället att jag inte alls hade en stabil ekonomi, framförallt inte nu när jag hade startat eget. Jag är inte heller jättesocial och även personer i min inre krets tog energi. I slutändan trivs jag med att vara själv och göra saker på egen hand även om jag då och då också såklart har ett behov att vara social. Fick ofta dåligt samvete när jag tackade nej till saker och under en lång period valde jag att ignorera vad jag verkligen behövde för saker som jag trodde skulle ”hjälpa mig” att bli den personen jag hade visualiserat att jag skulle vara. Bad decision. Resa har jag inte gjort sen 2012 (om inte Danmark och Finland räknas) för att jag har helt enkelt inte råd. Slutligen har jag inte riktigt någon ursäkt till varför jag inte rör på mig regelbundet. Let’s leave it at that okey? Så summa summarum, jag kände inte att ”jag var någon”.

2. Social Media made me buy it

Varje gång jag gick in på bloggar och instagram vaknade shoppingsuget till liv.
✎ Om jag bara hade en större lägenhet så att jag kunde inreda si och så.
✎ Ja men det DÄR läppstiftet MÅSTE jag ju prova.
✎ Jag driver ju faktiskt en skönhetsblogg – det måste väl kvalificera till en relevant ursäkt till att köpa allt som dyker upp i min väg för att läsarna ska kunna få en recension?
✎ Bloggare X rekommenderade denna restaurant, dit måste jag gå!

I slutändan jagade jag luft. Ständigt jagandes efter något som jag kunde blogga om eller lägga upp på sociala medier. Något som kunde generera likes och engagemang. Och tillslut kändes det så himla ruttet och jag kunde inte blogga med glädje.

Det är viktigt att förstå att du inte är dina likes. Du är inte dina följare. Du måste gilla dig själv, eller åtminstone acceptera dig utan varken likes eller följare. VEM är du utan sociala medier? När jag tog mitt 5-6 månaders långa break från mitt personliga instagram och min blogg som ändå hade började generera ett antal läsare grubblade jag länge över detta. Vem var jag utan sociala medier. Allt jag hade gjort hade på något sätt dokumenterats på sociala medier. VARFÖR hade jag ett behov av att göra det?

3. Avfölj i verkligheten

Det var inte bara människor online som var energitjuvar. Även i verkliga livet insåg jag att jag hade personer i min omgivning som tog mer än vad de gav, personer som på ett eller annat sätt var giftiga eller som gjorde mig besviken. Avfölj. På riktigt. Avfölj. Det kan kännas hårt och tufft att säga så, men jag har inte tid med meningslösa och ensidiga relationer. Det är svårt att vara lycklig som det är, så eliminera allt som skapar negativitet. Idag kan jag stolt säga att jag inte har många vänner men ett par få riktigt härliga individer som står mig närmast. Dessa relationer försöker jag verkligen vårda och jag vet att även de värnar om mig.

4. Comparison is the thief of joy

Färglada och nyttiga frukostar på instagram. Igenkänning på det?

Och med sociala medier är det alldeles för lätt att jämföra sig hit och dit, kors och tvärs. Jag såg mig själv som vuxen och ganska ”säker i mig själv”, men tji fick jag. I mitt undermedvetna jämförde jag mig mycket med andra bloggare och influencers. Att ta den där pausen var så himla viktigt. Helt plötsligt kunde jag andas. Framförallt kunde jag se på mig själv och på mitt liv med nya ögon. Och börja acceptera vem jag är, var jag är i livet och vad jag faktiskt vill utan påtryckningar från sociala medier. Jag är inte du, Du är inte jag och det är ju det som är det fina! Inga likes i världen kan ändra på det.

Med mitt sociala medie-break kunde jag äntligen börja hitta mig själv igen. Jag, Anna, hon bortanför filter, hudvård och glamour. Antal följare har såklart sjunkit i en rasande fart men de som finns kvar,.. åh vad jag tycker om er.

Det var också viktigt för mig att hålla mig undan allt vad sociala medier heter tills jag återigen kände glädje och ett lustfullt behov till att börja uppdatera igen. Det fick ta en vecka, månader, år! Jag tänkte inte ta upp bloggandet igen förens jag började känna att det kliade i fingrarna på det där kreativa sättet igen. Skillnaden nu är att jag inte tänker lägga någon press på mig själv. Inte tvinga fram innehåll. SchysstVa.se är mitt space och ibland kommer jag att uppdatera mer regelbundet – för att jag känner för det! – ibland är det kanske mer glest. Så får det också vara. Jag hoppas inte att SchysstVa ska bli en plats som får Dig att känna precis som jag gjorde med sociala medier, dvs. få dig att känna dig värdelös eller uppmuntra till onödig konsumtion bara för att jag har skrivit om produkt X eller Y. Om du inte längre känner glädje i att besöka bloggen, eller om mina inlägg inte längre ger dig något av värde så känn dig fri att lämna. SchysstVa är inte meningen att vara en negativitet-spridare utan ett lagom och trevligt tidsfördriv.

Tänk om jag kunde leva livet lika sorglöst som Cocos. Äta, sova. Kela. Repeat. Vilket liv!

Phu, sådärja! Jag hade tydligen ett himla behov att skriva av mig detta. Som sagt, Sociala Medier har bara varit en liten del av mitt kaosår. Resten kommer jag skriva om när jag är redo att prata om det. Och det blev visst ett par bilder på min katt också. Varför inte liksom. Han skänker mig så mycket glädje genom att vara sig själv. Min älskade lilla (stora) fluffboll.
Men känner någon annan igen sig i vad jag skriver om? Lämna gärna en kommentar ↓  är så nyfiken om jag är ensam om mina tankar. ❤︎