Meny

Varför tog jag en bloggpaus?

(Varning långt inlägg)

Varför bestämde jag mig för att ta en bloggpaus? Jag bestämde mig i juni för att ta en paus från allt inte bara bloggen. Jag sa upp mig från alla mina jobb och släppte taget om allt som jag trodde var jag. Det var väldigt läskigt, men det var något jag behövde göra för att jag ville hitta mig själv, ta reda på vad jag verkligen vill samt var jag är påväg. Jag har ju bloggat i snart 4 år och saker är ju i konstant transformation i livet. Så egentligen är det inte så konstigt att saker och ting behöver förändras. Håller man då kvar i sitt förflutna blir det svårt att låta transformationen ta plats.

mayanestorovyoga-1024x647

Alla som känner mig vet att jag har och fortfaramde arbetar mycket på mig själv (arbetet tar aldrig slut), där jag skalar av ett lager i taget och har gjort sedan många år tillbaka. Mitt mål är ju att komma mig själv så nära som det bara går och bli den bästa versionen av mig själv.  Jag vill och har bearbetat mycket trauma och frigjort mig från en hel del som blockerat mig från att vara 100% sann i vem jag är. Vi människor har ju en tendens att lägga på oss lager under livets gång där vi skapar blockeringar och rädslor som hindrar oss från att vara den bästa versionen av oss själva. Dessa lager har jag sakta men säkert skalat bort och läkt under sommaren.

Det hela blev väldigt tydligt för mig under en meditation i våras där jag kom fram till att jag behöver släppa allt som jag tror är jag. Något måste “dö” inom mig för att jag ska kunna födas på nytt. Jag kände alltså att jag behövde fokusera helt och hållet på mig själv utan några som helst distraktioner. Så, sommaren har jag tagit till att bara vara. Jag har sovit, mediterat, tränat och ätit. Under hela Juli träffade jag nästan ingen alls och mycket av sommaren har jag varit ensam i min egen energi. När jag var mitt i det var det jobbigt och tråkigt många gånger (vem visste att shavasana skulle vara en pinna), men nu i efterhand kan ja se och uppskattade denna sommaren otroligt mycket. Jag är så tacksam att jag hoppade rakt ut och följde min intution i att släppa taget om allt. Det var läskigt, men jag följde min intution och jag gjorde helt rätt.

NU känner jag mig dock manad att sakta men säkert hitta tillbaka till mitt influencer arbete, till att dela med mig av mitt liv och vad jag gör för att bli den bästa versionen av mig själv. Jag älskar ju att inspirerar och hoppas kunna hjälpa dig att bli den bästa versionen av dig själv. Dock vill jag be dig om tålamod och överseende för jag vet inte exakt hur vägen tillbaka kommer se ut. Kommer jag blogga varje dag, vad kommer jag att skriva om etc etc. Bloggen kommer fortfarande handla om hälsa & välmående, men med det sagt kan det bli så att visa saker kommer att falla bort, men jag får helt enkelt se. Allt kommer bli ännu bättre tror jag och jag är taggad att komma igång.

Ha en fin söndag fina du så hörs vi snart igen. Jag siktar på att lägga ut ett blogginlägg innan onsdag igen. Puss Maya


 

Hi you! This post is about why I stopped blogging all of a sudden therefor its very long and I hope its ok for you to use translation tool on the website. Its just for this time. Take care and see you soon. Kisses Maya

Livsstil

Lider jag av psykisk ohälsa eller är mina känslor bara en del av mig

(Långt inlägg) Avicii har lämnat en viktigt gåva till oss. En gåva där vi behöver uppmärksamma all typer av känslor och sensationer i vår kropp. Att känna mycket och uppleva livet djupt är en del av att vara människa här på jorden och är något som Avicii berättade för oss att vi behöver tillåta som en del av vår existens annars kan utgången bli dödlig. Vissa människor upplever dessa känslor starkare och andra mindre. Att “må dåligt” är också en del av livet och inget jag tycker om att egentligen kalla psykisk ohälsa, då det för mig låter som att man är sjuk. Mina känslor är inte psykisk ohälsa utan bara en del av mig.

mayanestorov

Känslor som bl.a. esamhet, ångest, oro, ängslighet är något jag själv kännt många gånger i livet under långa perioder. Jag har levt med sådana här känslor från och till i snart 10 års tid, men jag har hittat mina verktyg så att jag orkar att ta mig igenom dagar, där min ångest är överväldigande och tar över mitt varande. Sedan finns det olika grader av dessa känslor och alla har vi vår egen upplevelse av dem. Det viktiga i detta hela tycker jag är att tillåta dem att exisstera och låta dem komma upp till ytan. Prata om dem ifall du behöver det. Ett av mina verktyg är att jag prioriterar mig själv när jag upplever tex ångest. Jag tar mig tiden att andas, vara i känslorna och låta dem få ta plats. Det gör ont, men det är okej…

En av mina healers sa en fin sak till mig som jag läser för mig själv när jag känner extra mycket.
” Jag är inte mina känslor, Jag upplever bara mina känslor. Jag är kärleken bakom mina känslor och det är kärleken som upplever känslorna” Dessa meningar får mig att få perskektiv och distans till det jag upplever och förstå att känslorna är inte jag utan bara något som håller på att passera igenom mig.

Jag är en själ som har en fysisk kroppslig upplevelse och då kommer jag under livetsgång uppleva alla typer av känslor. De är okej och inte farligt även om det kan göra fruktansvärt ont fysiskt. Känner du mycket och ofta samt inte vet var du ska ta dig till. Prata med någon, maila mig, befinn dig ute i naturen, ta en fridag för dig själv och någon du tycker om. Prioritera dig själv när du känner dig överväldigad. När jag känner mycket brukar jag vilja vara själv, meditera, andas, vila, sova och inte göra någonting. Förr kunde ångesten upplevas i flera veckor, medan nu när jag tillåter den att ta plats går den över på någon dag.
Alla har vi givetvis vår egen upplevlse av det vi går igenom och jag skriver inte detta för att förmiska någons upplevlse, men jag tycker inte om ordet psykisk ohälsa, utan mina känslor är en del av mig.


 

 

Hi you! Please use the translation tool. Se you tomorrow. Kisses

Livsstil

Börja att prioritera dig själv för ingen annan kommer att göra det!

Varning långt inlägg som väcker tankar…. Avicii har gått bort och en tung känsla har lagt sig över världen. Inte minst jag själv känner i hjärtat att livet helt plötsligt blir mycket mera levande. När döden gör oss påmind känner jag livet extra mycket. Lustigt att vi människor oftast går i vår dvala av att vara uppe i oss själva och behöver något omskakande för att vakna upp.

Den här veckan har varit lite tung och jag har behövt en del återhämtning. Därför bloggar jag inte för behöver en paus bara. I fredags somnade jag i soffa kl 20 och vaknade 23, tvättade av mig sminket och la mig i sängen. Somnade och vaknade som en ny människa 10 timmar senare kl 06. Alltså jisses vad jag har sovit förra veckan. Sovit 8 timmar eller mera varje dag och sovit eller mediterar minst en timme mitt på dagen. Det har tydligen behövts. Min sömn blir som en slags uppgradering av mig själv. Allt som jag upplever och känner under dagen behöver ju proccessas i mig och då sover jag som bara den. Lyssnar på kroppen och tillåter mig själv sova.

mayarod

Har vi människor blivit en produkt av samhället, där vi behöver prestera och stressa för att vara godkända. Har ett sådant liv blivit vardagsmat och behöver vi verkligen jobba så för att överleva…? Svaret är ett stor NEJ! Titta på Tim berg som bara ville vara, skapa musik från hjärtat och blev utnyttjad för att han skulle minsan leverera. Han stressade, pressade och levererade, men till vilket pris. Jo, döden. Är det värt det? NEJ så klart inte. Akta er alla för vem som helst kan hamna där om man inte lyssnar på sin egen magkänsla.
Alla har vi ett val och valet som Tim gjorde är här för att visa oss andra vilken väg vi inte ska gå. Ingen människa behöver prestera över sin hälsa för att andra tycker att det krävs för att vi ska duga. Vi människor duger ändå. Tro mig jag skriver detta från egen erfarenhet.

Vi har alla ett val och de andra valen kanske inte alltid är smärtfria för förändring är inte alltid smärtfritt, men priset du får när du väljer att prioritera dig själv och förändras är 1000 ggr underbarare än valet att lämna jorden.

En sak som jag känner ännu starkare efter förra veckans återhämtning och nu Tims bortgång är det här med att sätta sitt välmående och behov först. Sätta integriteten högst på listan. Jag har skrivit om det på nästa alla mina sociala medier och flera gånger i bloggen innan. Dock kan jag inte nog sluta tjata om det för jag ser hela tiden folk som är uppe i sig själva och sin karusell. Jag har ju själv en gång i tiden gått in i väggen och har därför lärt mig den dyrabara läxan att inte stressa, skynda eller prioritera bort min egen tid till sådant jag inte gillar.
Min resa har även gjort att jag ser andra människor väldigt tydligt när det är uppe i sin karusell och skyndar vidare till nästa händelse och nästa händelse. Precis så som jag gjorde en gång i tiden för jag ville hinna med allt och inte missa något. Hemskt när jag nu tänker på det, då detta resulterar i precis tvärtom. Jag missade allt och gjorde inget fullt ut.

Ordspråket att leva fullt ut i nuet är ingen klyscha, utan saningen om livet. För vi människor behöver inte ha brottom. Ingen dör om vi inte gör allt och har du ett jobb som stressar dig så sorry, men då är det dags att byta arbetsplats. Beslutet jag tog att byta arbetsplats, då jag stressade som mest är det absolut bästa beslutet jag någosin tagit, även om det var smärtsamt att släppa taget om det jag trodde var mitt liv. Valet om förändring gjorde ont. Jag hade ju byggt upp något som gav mig massor av pengar och garderoben full av kläder. Trodde det var lycka, dyra materiella ting, massvis med pengar på kontot och bra titel på CV… Nej det är icke saningen, men visst gillar jag fortfarande vackra ting. Dock är det inget som identifierar min existens, utan jag är precis lika fab andå. Hursom det jag ville säga med detta inlägg innan det blir för långt är att prioritera dig själv, ditt välmående, lev nu, upptäck livet omkring dig. Stanna upp lite varje dag och lär känna något eller någon omkring dig. Lev idag, lev fullt ut och sluta göra det som bränner dig i ändarna utan gör det som får din själ och ditt inre att hoppa vålter. Beslutet jag tog att prioritera mig själv har givit mig lycka jag aldrig kunde drömma om. Valet har varit så värt det!

Det är ingen som riktigt vet vad som hänt Avicii, men hans dokumentär vittnar om press, stress och prestation. Lär er något av allt som Avicii lämnade efter sig. Låt hans musik vägleda dig – “One day you will leave this world behind, so live a life you will remember” Puss njut av din dag nu fina du!


 

Hi! This post is super long so please use googles translate. Kisses and take care of yourself. Hugs Maya