I förrgår, på självaste Nationaldagen, fortsatte jag min mission att upptäcka mer av min närmaste omgivning – denna gång tillsammans med familjen. Vi tog cyklarna till en vacker utsiktspunkt vid Oxundasjön (Upplands Väsby) där någon skön eldsjäl byggt en lång spång av trä ut mot ett trädäck med stort bord och bänkar. Där dukade vi upp och hade fruktstund.

Min tanke var egentligen att vända tillbaka sedan, för att det hela skulle bli en lättsam och lustfylld upplevelse för barnen. Men så for dj-vulen i oss vuxna, som man säger, och vi fick för oss att cykla hela varvet runt Oxundasjön, via fornborgen Runsa och badplatserna vid Kairo. “Vi har ju nästan cyklat halvvägs”, trodde vi. Det hade vi inte. Snarare en tredjedel av sträckan. Högst.

Barnen var helt på till en början. Det var spännande att cykla förbi räddningsskolan nära Rosersberg och titta på utbrända bilvrak och husen de byggt upp som scenkulisser att öva i. Och de älskade att ta nästa fikapaus i lusthuset som låg precis intill Upplandsleden. Och vattenpölarna som de kunde köra ner i, på leriga grusvägar.
Men när vi väl var tillbaka på asfaltsvägen igen, som typ aldrig tog slut, började barnen ändå undra hur långt det var kvar… Innan de snabbt försäkrade oss om att “Det är kul att cykla på vägar man aldrig varit på förut”.
Det är vid tillfällen som dessa som jag är extra tacksam över att jag fått bli förälder. Att se barnen tänja på sina gränser, den inneboende upptäckarlusten och stoltheten när de inser att de cyklat över två mil… oslagbart.

Jag tänker att vi ska fortsätta på det här spåret. Göra utflykter med jämna mellanrum, där fikapauserna och leken är lika viktiga som själva trampandet/vandrandet. Och till min hjälp har jag en superbra app, som jag vill tipsa om (ifall ni inte upptäckt den redan).

I Naturkartan finns till exempel 19 procent av Sveriges alla naturreservat kartlagda! Man kan välja vilket område man vill upptäcka, och sedan vilken aktivitet man tänker sig – cykling, löpning, fiske eller annat.
Det kommer då upp förslag på olika platser/leder som man kan undersöka vidare. Klickar man på “Det här finns kring xxx” får man tips om sevärdheter och annat i området.

Det finns absolut utvecklingspotential i appen. Till exempel saknar jag info om Ströms Gård, som jag vet finns ganska nära Calmare hage, när jag söker på vandring i Upplands Väsby. Det kan ju vara bra att veta att det finns ett kafé i närheten.
Men det är en bra start och hjälp i planeringen av aktiviteter!

41 år. Kan inte riktigt identifiera mig med siffran. I huvudet är jag kvar på 25, ju!
Det är väl som min farmor sa, då 75: Ibland tittar jag mig i spegeln och undrar vem den där gamla tanten är…

Missförstå mig inte. Jag har inga problem med att vara 41. Jag tycker bara att det gick så fort att komma dit. Stolt tant är jag också (även om vissa kollegor fnyser lite när jag gör anspråk på att ha kvalat in redan), med stor intresse för pelargoner, långa skogspromenader och – från och med idag – fågelskådning!

Direkt efter födelsedagssången i morse packade sonen och jag ihop matsäck och drog i väg till ett möte med lokala Naturskyddsföreningen. Jag vet inte hur aktiva alla föreningar är, landet runt, men kolla gärna upp det! I juni ska jag till exempel besöka Ekolsunds slotts arboretum med mina fellow naturmuppar.

I morse var det fågelskådning som stod på schemat. Vi fick lyssna på en mänsklig dator när det gäller fåglar och deras läten, växter och lavar (hur man kan lagra så mycket i hjärnan som han har är för mig en gåta!), promenera i solen och ha det bra.
Sonen, som valde det här framför att åka iväg och spela fotbollscup (“Jag vill vara med dig, mamma, och  jag har aldrig fågelskådar förut”), tyckte som tur var också om att strosa runt i maklig takt och använda kikare. Men han blev nog mest imponerad av den enorma aspen som några bävrar lyckats fälla.

Det som gör mig extra lycklig idag är det faktum att sonen faktiskt vill vara i skogen med mig. Jag är förstås beredd på att det kan komma att förändra sig – men har man som liten fått en relation till naturen tror jag ändå att den följer med i livet. Och har man en relation till naturen är chansen stor att man vill ta hand om den också.
Jag tänker verkligen inte propsa, men med lite natur-nudging hoppas jag så ett eko-frö som växer…

Jag kan i alla fall inte tänka mig ett bättre sätt att fira födelsedag på. Nu är resten av dagen en bonus!

Tule tuggar på fallfrukt framför Carl von Linnés gamla boning utanför Uppsala.

Jag har skrivit en del om äpplen på sistone. Och ätit massor av dem. Igår åkte jag och familjen till Carl von Linnes Hammarby och vandrade runt. Där finns det massor av coola äppelsorter som verkligen inte växer i var mans trädgård. Sorter som heter ‘Melon’, ‘Sibiriskt äpple’ och förstås ‘Linnés äpple’.

Och idag är det Äpplets dag! Riksförbundet Svensk Trädgård har arrangerat dagen för att få fler att intressera sig för äppelträd: plantera äppleträd för framtida generationer, dela favoritrecept, lära sig mer om fruktträdens betydelse för insekter och bin med mera. Anledningen till att man utsett just 25 september till Äpplets dag är att det finns svenskodlade äpplen att tillgå i större delen av vårt avlånga land ungefär nu.

Grejen är den att många äppelsorter har odlats av generationer före oss. Ofta är de hyfsat tåliga och anpassade för vårt klimat – och viktiga att ha kvar ifall de mer kommersiellt odlade sorterna drabbas av någon sjukdom som är svår att få bukt med. Det är bland annat därför det finns fröbanker djupt nere i marken på Grönland.

Så kanske är det dags att slå till på en gammal kulturarvssort den här hösten? Planteringens bästa tid är nu! =)
Här kan du läsa mer om Grönt Kulturarv-sorter: https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/programmet-for-odlad-mangfald-pom/gront-kulturarv/

Läs mer om äpplen och recept:

Äppel, päppel – så tar du hand om äppelskörden!

Här hittar du svenska ekologiska äpplen!