Också ett sätt att återvinna för den kreative… Bordslampa med skärm av konservburk, hos Remadeby.com.

Ibland känner man sig ju väldigt träffad. Visste ni till exempel att man inte ska slänga dricksglas i glasåtervinningen? Det visste inte jag förrän jag läste ett pressmeddelande från Konsumentföreningen i Stockholm för ett tag sedan.

Sä här ska man göra i stället:
Om det är stora mängder ska det lämnas på bemannad återvinningscentral. Om det är små mängder kan man lägga det i vanliga hushållssoporna, det vill säga i restavfallet som går till förbränning. Helst inpackat i något, så att de som eventuellt behöver hantera avfallet inte skär sig.

Och visste ni att man som konsument faktiskt är skyldig att sopsortera? Enligt lag. Närmare bestämt Avfallsförordningen, som har stöd i Miljöbalken. Men hur och var varierar från kommun till kommun.

Inte helt lätt att veta vad som gäller alltså. Det måste bli mer enkelt att sortera och tydligare hur man gör.
Men här har jag samlat lite svar på vanliga frågor gällande sopsortering, så kommer vi i alla fall en bit på väg:

Förpackningarna behöver rengöras noggrant.
Ofta räcker det med att bara tömma och skölja ur, om man inte gör det för att undvika odör

Mjölk-, fil- och juiceförpackningar går inte att återvinna eftersom de består av flera olika material.
Jodå, bara man slänger plastkorken i plaståtervinningen och sorterar själva förpackningen som pappersförpackning.

Men andra förpackningar av flera material går väl ändå inte att återvinna?
Jodå. När en förpackning består av två material är det det viktmässigt dominerande materialet som styr. En brödpåse som består av större delen papper och en mindre del plast ska alltså sorteras som papper.

Energiåtgången för att transporteraavfallet äter upp miljönyttan med återvinning.
Den miljöbelastning som uppstår av transporter motiveras mångfalt av de miljövinster som uppnås.

Mitt bidrag till återvinningen är så litet att det inte spelar någon roll.
Det spelar visst roll! Exempel:
Om vi skulle lämna alla metallkapsyler till återvinning, skulle det gå att tillverka 2 200 nya bilkarosser varje år.
Om alla svenska hushåll återvann en plastförpackning till per månad skulle koldioxidutsläppen minska med 3 600 ton, vilket motsvarar utsläppen från cirka 1 200 bensindrivna bilar varje år.

Det är ingen vits att sortera eftersom allt ändå blandas ihop.
Stämmer inte. Allt skickas separerat till återvinning. De entreprenörer som har i uppdrag att samla in förpackningar och tidningar får sin ersättning för det material de har lämnat ifrån sig det till de platser FTI anvisat.

Aluminium och stål finns det ju massor av. Varför ska man återvinna det?
Miljövinsten består av att man sparar stora mängder energi om man återanvänder gammalt material, jämfört med att tillverka nytt. Samma sak gäller pappersförpackningar.

Källa: Förpacknings- och tidningsinsamlingen

Festival där man kanske får se mer av sådant här? Lampa gjord av brandsläckare, från Remadeby.com.

Varenda sommar fram till för ett år sedan har jag gått på någon festival per sommar. I år  har jag inte planerat in någon. Ålderstecken? Det känns hur som haver bra att bara fjällvandra och hänga med tjocka släkten denna sommar.

Men om jag skulle gå någon skulle det bli denna: Den 1-7 juni arrangerar STPLN (mötesplats för kreativa “makers”) ”Håll! – Sustainability by Design” i Malmö. Det är en festival där begreppet ”hållbarhet” behandlas på olik sätt av akademiker, aktivister, konstnärer, samhällsdebattörer och praktiker.

Tereza Franzén, projektledare för festivalen , vill “ta tillbaka” ordet hållbarhet. Och jag håller verkligen med om att det finns en risk för att ordet förvandlas till en klyscha – i takt med att allt fler företag etc använder ordet mest för att skapa en snygg fasad utåt. Under denna festival vill arrangörerna ladda ordet med ny energi.

För studenterna vid Linneuniversitetets Masterprogram i Sustainable Design blir festivalen också en arena för att visa hur man kan använda design för att förändra samhället. Det tycker jag, som jobbar med inredning, låter extra intressant.

Festivalen är dessutom gratis och öppen för alla. Önskar att jag bodde närmare Malmö!

Läs mer:
Mer om programmet under veckan etc: https://www.hallxdesign.com

Fler festivaler med miljöfokus är Urkult och Way Out West.

Just jobbar vi med sommarens nummer av Hus & Hem (den som följt mig ett tag vet säkert att jag jobbar som redaktionschef där). Det är många hem med torp, hus med röda knutar, snickarglädje – och trasmattor – där. Jag gillar att så många faktiskt tar vara på arv, letar loppis och värnar hantverk.

Just trasmattor är verkligen i ropet nu, som en del av trenden med mer recycling i inredningen. Kul, tycker jag! Trasmattan är ju inte bara en del av vårt kulturarv, utan också en konstnärlig form av återbruk.

Finaste nyheten för året är kanske finska Finlaysons, som har gått ut med en insamlingskampanj i hemlandet och samlat på sig massor av avlagda textilier. Dem har de sedan tillverkat mattor och kuddar i trasmattestil av. Superfina (se ovan, en kudde på 45×45 cm kostar 599 kr)!

Man kan åka på utställning om trasmattor i sommar också. ”Ränderna går aldrig ur – en hyllning till den svenska trasmattan” visas då i Elin Wägners gård i Lilla Björka, Småland.
Öppet torsdagar och söndagar, kl 14–17 under tiden 1 juni–31 augusti.

Och så har vi lite gamla – men väldigt fina – svenska trasnyheter också, inte att förglömma.
Swedish Rags gör riktigt fina kuddar och mattor och spill från svensk textilindustri. Man kan välja storlek, mönster och färg på mattorna, helt efter egen smak.

Men det bästa är förstås att ha mattor som farmor, mormor, moster eller faster gjort – för det är ju mest kvinns som vävt våra hemtextilier. Vi har en hel låda trasmattor på vinden, som makens farmor gjort. Så fort vårt lantliga kök står färdigt är det dags att ta fram dem…