Den som följt mig ett tag vet att det här med hållbart mode är lite av ett dilemma för mig som älskar kläder. För – let´s face it – även om man väljer ekologisk bomull är det ändå väldigt resurskrävande och tär på vattenreserverna i länder där det ofta är en bristvara. Och utbudet av kläder i mer hållbara material är hittills väldigt begränsat.

Bästa alternativen då måste ju vara att köpa second hand – vilket flera av mina väninnor bemästrar till fulländning. En av dem har en lista på det som ska köpas till höst och vinter och sedan åker hon på loppisar nästan varenda helg under sommaren och köper det hon behöver. Jag – som verkligen har behovet att stänga av alla “måsten” helt och hållet och bara bada, äta gå i skogen och umgås med familjen – försöker undvika både loppisar och butiker så mycket det går på semestern. Av ren självbevarelsedrift.
Men visst, det finns en second hand-butik bara 300 meter hemifrån som är öppen på lördagar och har ett väldigt bra utbud. Där hittar jag mycket. Och så byter jag mycket med mina vänner – i synnerhet barnkläder.

Ett tredje alternativ, där utvecklingen dessutom går med stormsteg, är att återbruka textila fibrer för att på så sätt slippa odla så mycket nytt. Ett problem har varit att många textiler består av blandade material – vilket har gjort det svårt att separera och använda dem igen.
Idag återvinns textiler mekaniskt, det vill säga materialet tuggas och klipps ned till mindre fibrer. Metoden fungerar inte för blandade material och kvaliteten är oftast så låg att det återvunna materialet måste blandas med nytt för att nya kläder ska kunna tillverkas.

Nu har ett forskningsinstitut i Hongkong, sponsrade av H&M Foundation, gjort ett spännande genombrott (Jag vet H&M:s affärsverksamhet är tvivelaktig på väldigt många sätt, men just det här kanske kan vara positivt för hela branschen).

– Institutet har hittat en metod att återvinna fibrer av tillräckligt bra kvalitet från kläder av polyester och bomull. Det har inte gått att göra tidigare. Då har kvaliteten varit för dålig för att kunna användas i nya textilier, säger Erik Bang, innovationsansvarig på H&M Foundation, som just kommit hem från Hongkong där framstegen presenterats under Hong Kong Fashion Summit.

Det snabba genombrottet har nåtts genom att samla in den kunskap som finns från drygt 15 av de projekt som ligger i framkant vad gäller återvinning av blandmaterial, såväl från akademin som från industrin. Institutet i Hongkong har sedan testat dem i det egna labbet och finjusterat metoderna.
Återvinningen görs genom att hetta upp vatten i en tank och hälla i en biologiskt nedbrytbar kemikalie, eller en så kallad agent. Av de återvunna polyester- och bomullsfibrerna kan nya kläder tillverkas. Till 2020 ska teknologin vara kommersialiserbar och tillgänglig för hela modeindustrin att använda, enligt H&M.

Hoppas bara att det finns en genuin vilja att förbättra modebranschen, så att inte H&M tar miljoner i licensavgifter för att övrig industri ska få använda sig av metoden… Men jag hoppas också att fler företag kommer att göra liknade framsteg och ta fram egna hållbara metoder.

Idag fattar allt fler – företag, privatpersoner, politiker – att vi måste tänka hållbarhet i varje verksamhet för att kunna leva vidare i hyfsad välfärd på planeten. Vi konsumenter måste också tänka om, och köpa färre men bättre plagg (det här har Johanna med bloggen Slow Fashion och Pernilla aka Ekoenkelt skrivit massor med bra inlägg om). Med second hand och återbrukade textilier minimerar vi också den påverkan konsumtionen har.

KLÄDER är temat för bloggkollektivet The Sustainable Society denna månad. Kolla in vad mina begåvade kollegor skriver om ämnet här:

Nu när skolan har börjat blir jag, som vanligt, brutalt påmind om hur dålig framförhållning jag har. Tösen har vuxit ur flera av sina jeans, saknar underställ och regnbyxor. På pojken letar sig byxlängderna också uppåt vaden…

Men i år ska jag inte stressa fram inköpen. De har ju kläder så de klarar sig ändå. För sug på den här: Svenskarna skulle kunna spara HUNDRATALS MILJONER liter vatten, om de valde att köpa second hand-jeans istället för nya.
Det går åt 11 000 liter rent sötvatten och 1,9 kilo kemikalier för att producera ett enda par.

The Rocks Push är shorts för män som är tillverkade av  100 procent återvunnen plast, i form av till exempel petflaskor eller fisknät, ur haven.
Varumärket startades i Australien – av två surfare – som började bli bedrövade över havets tillstånd i allmänhet och Stora barriärrevet i synnerhet.

Själv blir jag ledsen varje gång jag läser och Stora barriärrevet. I och för sig tacksam för att jag hann uppleva det när det var fullt av levande koraller, färgglada fiskar och annat marint liv. Jag lade mina sista pengar på en resa till Heron Island, som ligger mitt på barriärrevet, år 2000. Man kunde gå mitt på revet när det var ebb, med skyddande tofflor på. Fantastisk känsla.
Men det är också det som gör mig så ledsen, eftersom mina barn kanske inte hinner se det. Jag vet ju vad de missar. Förra året hade nästan en fjärdedel av korallerna i Stora barriärrevet dött och bleknat…

Men det var en lång utvikning. Grundarna av The Rocks Push försöker alltså motverka den här utvecklingen, genom att ta upp plast ur haven, tillverka snygga surfarshorts av dem, och donera en del av vinsten till att rädda haven på olika sätt. I årets kollektion går vinsten för mönstret “Mermaids” till att rädda Stora barriärrevet. Intäkterna från mönstret “Shark” går till att stoppa hajslakten.

I Sverige distribuerar Eteritique dessa shorts, och det finns tankar om att ta fram ett mönster här, där pengarna går till att rädda Östersjön.