Jag är en så kallad flexitarian. Dels för att jag inte riktigt mäktat med återställningen till en helt köttfri kost (det tar tid att hitta bra recept som hela familjen gillar, vissa ingredienser kan vara svåra att hitta i vanliga matbutiker etc), dels för att min familj vill äta fisk och kött ibland.

Men det är inte helt lätt att hitta fisk som är okej att äta.
Lax går hem hos barnen, men har blivit lite väl populär just därför. De vilda bestånden är starkt hotade på grund av utfiskning. Och odlad lax matas med vild fisk, ofta från Peru där bestånden redan är hårt ansträngda. Ekologiskt odlad laxar matas med fiskrens av exempelvis torsk – en annan fisk som är överfiskad. Ekologisk laxodling fungerar i liten skala, men skulle inte fungera som generell lösning.

Andra fiskar då? Tja, en tredjedel av världens fiskbestånd är redan överfiskade. Matfiskar som tonfisk och makrill är på väg mot utrotning. När jag läser sådant känns allt ganska nattsvart.

MEN, det finns alltid saker vi kan göra. Ju fler som hjälps åt, desto större blir effekten:
* Läs WWFs fiskguide. Den är tydlig och uppdateras regelbundet. Välj alltid grönlistade arter om det gå. Gul-listat kan vara okej men det finns viss osäkerhet kring fisket och odlingsmetoderna.
* Välj fisk märkt med KRAV, ASC eller MSC.
* Fråga var fisken kommer ifrån i matbutiker och restauranger. Alltid får det någon att tänka till.

Du som vill veta mer om vilken fisk som är nyttig, kolla filmen här.

God och lagom kryddig paella, som vi äter som den är – men det funkar bra att komplettera med kyckling, räkor eller halloumi.

Grön paella
4 port

300 g råris
1,5 msk tamari
olivolja
1-1,5 msk paprikapulver
1-1,5 msk Spiskummin
4-5 vitlöksklyftor
2 dl grönsaksbuljong
0,5 g saffran
3 msk vitt matlagningsvin eller vitt vin
0,5-1 tsk sambal oelek
1-2 morötter, skivade
1/2 squash, skivad och halverad
150 g gröna ärtor
1/2-1 röd paprika, strimlad
1/2-1 gul paprika, strimlad
10-12 svarta oliver
6 soltorkade tomater i olja
persilja

Koka råriset enligt anvisningarna på förpackningen, tillsammans med tamarin.
Värm upp grönsaksbuljongen och blanda ner ett kuvert saffran.
Värm olivolja i en stor stekpanna eller wok (ett tunt, täckande lager). Strö på paprikapulver och spiskummin. Rör om en minut. Tillsätt pressade vitlöksklyftor och och fräs cirka en minut till.
Häll ner vinet i kryddblandningen och rör om. Häll även ner hälften av buljongen, sked för sked, och rör om tills vätskan kokat ihop med kryddorna och bildat en tunn pasta. Rör ner sambal oelek.
Lägg ner morotsslantarna, vänd runt dem i såsen och fräs ett par minuter. Tillsätt squashen och gör samma sak. Tillsätt även ärtor och fräs tills allt är mjukt. Lyft av pannan.
Värm upp olivolja i en annan stekpanna och halstra paprikastrimlorna på hyfsat hög värme tills de fått fin färg.
Blanda nu ihop riset och grönsaksblandningen. Vänd även ner oliver och soltorkade tomater, samt paprikastrimlor.
Smaka av med salt och peppar och strö över persilja.
En klick créme fraiche är gott till.

Långfredagen var dagen då Jesus korsfästes och dog på Golgata. Om det vet mina barn inte mycket. För oss är påsken mest en tid för påskägg, middagar med släkten och – helst – en massa tid ute i naturen.

När jag var 8-9 år tyckte jag inte alls om att åka ut i skogen. Ofta innebar det att man måste gå långt och plocka en massa bär. Men några år senare vände det där. Jag tror att pappas vördnad inför – och kärlek till – djur och natur började smitta av sig. Bara doften av barrträd och mossa gör mig alldeles lycklig. Att plocka egna bär är en lyx. Lite sol på näsan på det, och livet är perfekt.
Som tur är tycker mina barn om naturen redan nu. Familjen är aldrig så harmonisk som när vi går på tur någonstans, gör upp en eld och fikar kring den.

Jag säger inte att man måste vara skogsmulle för att bli miljövän, men min kärleksfulla relation till naturen har gjort att det känns naturligt att vilja ta hand om den. Tar man med sig saker ut i skogen tar man också med sig det hem. Det känns bättre att åka skidor än skoter, för att kunna andas in frisk luft i stället för avgaser. Och när jag ser riktigt skövlade skogslandskap gör det på riktigt ont i hjärtat.

När vi människor ställer ekonomisk tillväxt mot miljömål tänker jag ibland på det. Att folk har tappat kontakten med naturen och inte förstår att den är själva grunden för vår välfärd. Att det är därifrån vi ursprungligen har hämtat våra resurser. Att om vi utarmar den så drar vi undan mattan för oss själva.

Det är sådant jag tänker på ibland, när jag är ute i skogen. Att jag vill skydda den – och inspirera fler till att vilja samma sak. Jag börjar med mina barn.