Detta vet bara mitt X om mig, att jag faktiskt har en lättare form av dyslexi. Han vet om det för att det var han som hjälpte mig att korrläsa alla mina inlägg i början av min blogg karriär. För när jag för många år sedan fick iden om att starta en blogg tvekade jag direkt och jag sa bl.a till mig själv & honom att nej men hur ska jag kunna blogga jag kan ju inte skriva… Jag har ju dyslexi! Han pushade ju så klart mig och sa att jag kan korrläsa & hjälpa dig. Stackars honom… de första två åren av min blogg karriär skrev jag två inlägg om dagen. Han spenderade många timmar med mig framför datorn. Jag gjorde ofta motstånd när han sa till mig att ändra texten och blev arg när han rättade mina särskrivningar för jag skämdes att jag inte såg det felet själv. Jag har alltid haft mentaliteten kan själv så att han skulle ge mig konstruktiv kritik var inte lätt. Idag är jag en helt annan människa & värderar ärlighet & tydlighet väldigt högt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Svenska språket var ett ämne i skolan som jag inte alls gillade. Jag kunde aldrig lära mig betydelsen av verb eller komma ihåg glosor samt vad superlativ är. Ingen var det heller som kunde hjälpa mig hemma, då min mamma själv inte var duktigare än mig på svenska språket. I skolan kändes som att alla andra var mycket bättre än mig & jag skämdes över att be om hjälp samt att läraren bara gjorde sitt arbete & gick hem. Min historia gällande skolgången vet jag inte på något sätt är unik, vilket är super trist för, för mig resulterade det i sämre självkänsla gällande svenska språket.
Oavsett dålig självkänsla när det gäller att skriva har jag alltid varit en nyfiken människa & oftast inte låtit något hinder stoppa mig från att göra det som faller mig in så ville jag börja blogga skulle jag börja blogga. Jag hade tur att mitt X fanns där & kunde stå ut med mitt humör när han skulle rätta mina texter samt att jag trorts mina särskrivningar & felstavningar forsatte dag in och dag ut att skriva massor av inlägg.

mayanestorov (6)
En av anlednigarna till att jag faktiskt startade bloggen var att tvinga mig själv att lära mig skriva. Jag hade ju så mycket jag ville förmedla så det var bara att gilla läget & lära sig. Idag är ju bloggen en del av mitt arbete & jag har faktiskt lärt mig tycka att det är kul att förmedla tankar, känslor & ideer i skrift på ett roligt sätt. Jag skriver långt ifrån perfekt & kan se i efterhand att jag missar ofta ord samt särskriver en del. Min dyslexi gör emellanåt att jag kan veta precis vad det är jag vill skriva i huvudet, men när det väl ska skrivas på tagnetbordet kan jag missar ordet i texten. Jag korrläser flera gånger innan jag postar ett inlägg, men kan ändå i efterhand upptäcka fel & än så länge har jag inte hittat något vattentätt rättstavningsprogram som kan hjälpa mig. Vet du något så hojta gärna till för då kommer jag använda det direkt. Kommentera gärna under inlägget!
Oavsett fel i mina blogginlägg idag eller inte är jag sjukt stolt över mig själv som valt att förbättra mitt skrivande. Mitt självförtroende är inte på topp än gällande svenska språket & ska jag vara riktigt ärlig så än idag träffar det mig när jag för höra att jag stavat fel, men så länge det fortfaramde gör ont att få konstruktiv feedback gällande något är det fortfarande något man behöver ta tag i & bearbeta. Det är bara att fortsätta utveckla sig för allt går om man bara vill & man ska aldrig ge upp för vägen till framgång är inte på något sätt rak, men såå värt det i slutändan. Kärlek Maya

Vill du rösta fram till årets häslobloggare så klicka här – klick!
Bild tagen av Aboutthatlook.com


 

Hi, amazing you! This blog post is super long, but I am writing about me being dyslexic and still being able to be a blogger fulltime. You should never let your fears hinder you in doing what you love. Instead, you should overcome them & do what your heart tells you to do. I am a living proof of that. Have a great Friday & live your dream. Kisses