Flera gånger om dagen dagdrömmer jag om att bo i Malibu med min lilla familj. Det är naturen och stränderna som lockar mest. Jag tänker att Kalle kanske skulle uppskatta det lite mer? Eller det kanske är JAG som skulle uppskatta det allra mest. Venice i all ära med den grymma maten och edge-iga häng och allt det där. Men det har jag fått nu i så många år. Jag har sett Venice växa så det knakar med allt vad det innebär och känner att det är alldeles för mycket folk här på helger och på sommaren. Och sen så är jag inte sådär jätteförtjust i stränderna heller. Men Malibu däremot. Så fina, tysta och laguniga stränder precis överallt. Det är nära till alla hikes och canyon hideouts och hidden gems. Det är grönt och sjukt vackert på våren så man storknar. Bara att köra ut dit är extremt rofyllt. Det är just det jag vill ha, lugn och ro. Mmmmmmalibuuu!

Bästa stränderna i Malibu

ÄNTLIGEN i Malibu igen. Efter fyra veckor på landet och en hektisk vecka i Stockholm, så känns det faktiskt fint att vara tillbaka i SoCal’s surfkultur igen. Efter en bättre frukost på Malibu Farm, snygg surf på MSA Classic och beachplay börjar jag få ordning på jetlag och sånt.

Jag tog det vanliga. Quinoa oatmeal med maple och kokosmjölk. Alltid sinnessjukt gott.

Havet var extra härligt idag. Det var så skarpa kontraster i färgerna. Varmt var det också. Septemberhärligt som det brukar vara. Me, Olive and my Little Bu.

MALIBU FARM

Vill ni se hur det egentligen ser ut när man gör kokbok? Hur rörigt och bökigt och svinkallt det kan vara, men också alldeles alldeles underbart! När min första bok “Hälsokick” blev till så ville jag så väldigt gärna plåta på något urhärligt och ranch-igt ställe.

Jag hade Axl Rose i Guns N’ Roses gamla ranch i åtanke. En magnifik plats han bodde på under hans storhetstid. Jag hade varit där tidigare ch blev så kär i denna magiska plats med utsikt över HELA stilla havet. Jag tänkte att “det var väl bara att fråga om lov”. Så fick det bli och vi fick vara där och plåta en hel dag… gratis. Hur underbart lät inte det, de som vanligen hyr ut ranchen till exempelvis GQ Magazine för dyra pengar. Har länkat i slutet av inlägget.

Sagt och gjort. Vi drog dit med bilen full av kylboxar, propps, frukt och bär, ja allt man ser i boken helt enkelt. Vi installerade oss i det lilla ranchköket mitt på ranchen och började rigga. Fasen vad KUL detta skulle bli. Att hänga bland hästar, alpacas och hundar en hel dag och samtidigt mixa smoothies och sånt. Ingen dålig utsikt från köksfönstret va?

Fotograf Susanne fixar och trixar och FRYSER. Det var svinkallt och blåsigt och vi höll på riktigt på att frysa till is.

Halvvägs in. Oj, vilken röra. Men en organiserad röra ändå. Det är snabba puckar som gäller när mycket ska hinnas plåtas innan novembersolen försvinner ner bakom bergen.  Diska och torka av och rigga och fixa och feja. Armar och ben gick i ett på oss alla. Det är SVINKUL att plåta kokbok men det är också väldigt mycket jobb. Under plåtningsdagarna så är man uppe i ottan och har en lista på exakt vad som ska göras, hur man vill att det ska presenteras, propps osv. Sen kör man järnet hela dan. Och när diskbänken är torkad för sista gången så  STUPAR man i säng.

Grejer!

Ett omslag skulle vi ju också hinna med. Hittade en liten bod med snyggt trä och en blytung gammal kärra bredvid som vi drog dit. Smyckade med lite frukt och bär och fyllde en låda med bladgrönt. Nu kör vi… och där satt den! Snyggt blev det!

Vilken dag! Så mycket blev gjort och jag tror att mer än hälften av alla bilder är plåtat från One Gun Ranch, och jag fick exakt den ranch-iga och farm-iga känslan i boken som jag önskade.

Idag ägs ranchen av två tjejer och här ser vi biodynamic farming när det är som allra bäst. Se länk i slutet av inlägget och läs om deras verksamhet.

Hälsokick

One Gun Ranch

Susanne Kindt