I slutet av 2020 slutade jag att ta hand om mig själv på ett bra sätt, något som fortsatte under 2021. Jag slutade bry mig om att äta bra mat, började en vana av att äta kakor (glutenfria) när jag fikade med mig själv på mitt hemmakontor i köket varje dag. Och nej, det räckte inte med en kaka… Jag åt godis i stora mängder, glutenfri pasta, glutenfri pizza, mycket lyxig hämtmat. Lite som att jag tröståt för att det var pandemi? Jag satt dessutom hemma hela dagarna och jobbade, satt still och slutade att röra på mig i samma veva.

Jag gick någon promenad då och då, men vissa dagar tog jag mig inte ens utomhus. Jag tränade yoga väldigt sporadiskt. Jag höll däremot många yin-klasser och restorative-klasser själv som lärare.

Jag slutade helt enkelt ta hand om mig själv. 

Så där höll det på i minst ett år. Den dåliga maten gjorde mig bara ännu slöare. Jag var som en zombie som inte orkade göra något, knappt orkade yoga, eller promenera, trots att jag bara suttit hemma på en stol och jobbat. Jag slutade bry mig om saker som att vattna blommorna. Jag suckade och stönade när det var dags att resa sig från soffan och gå till tvättstugan. ALLT kändes tungt och jobbigt. Dessutom kom jag inte längre i mina kläder, vilket var oerhört trist att upptäcka. Det blev tungt att knyta skorna. Det var som att jag var fast i fel kropp och jag kände inte igen mig själv längre. Kände inte igen den där kraftlösa energilösa personen.

I september 2021 fick jag nog. Det var tydligt att min kropp inte orkade med så mycket skit som jag stoppade i den, och den blev tokig på att inte få rörelse. Så det var dags för en livsstilsförändring.

Jag bestämde mig för att röra på mig mer. Minst 8 000 -12 000 steg varje dag, så varje morgon går jag ut på en morgonpromenad. Sen går jag en sväng på lunchen också, om inte annat för att bara komma ut, få lite luft och sol på mig. Sen går jag hem från jobbet när tillfälle finns, och har börjat träna styrketräning hemma i vardagsrummet.

Jag slutade äta godis redan på sommaren 2021, och drog sakta ned på allt fikande. Jag tänker också mer på vad jag äter och ser till att få i mig näring och grönsaker och undviker alltför mycket av det vita, som får mig att dippa. Självklart fikar jag, men inte varje dag. Jag har aldrig varit en stor fikaperson, så jag har inga problem att skippa det, och helt ärligt – jag pallar inte det. Om jag äter för mycket, för sent eller alltför sött under en dag får jag svårt att sova och mår bara illa.

Jag har också börjat med periodisk fasta som passar perfekt för mig. Jag har aldrig varit en särskilt hungrig person, så att skippa frukost ett par dagar i veckan är en baggis för mig. 5:2 som jag kör nu har varit det sista lilla extra som jag har behövt för att återfå min energi.

Målet är mer rörelse och bättre mat – och bättre godsaker. Nu kommer jag återigen i mina kläder, men framför allt är jag en mycket piggare människa med så mycket bättre energi i kroppen. Nu skuttar jag fram på ett annat sätt och mina tankar är positiva kring rörelse, inte negativa. Så vill jag gärna fortsätta att ha det, extra viktigt när man som jag är i förklimakteriet. Jag känner att det påverkar mig mentalt, men också när det gäller mina tankar om mig själv (självkänslan), det gör mig gladare, mjukare, det gör att jag presterar bättre på jobbet, och framför allt att jag känner mig mindre stressad. Jag är värd att få vara pigg, det blir dessutom så mycket roligare för alla runt omkring mig!

Hur känner ni kring er energi, ni som är i min ålder?