Bilden till vänster visar min hals i dag med ärret. Bilden längst ned till höger visar samma dag, efter operationen och bilden högst upp till höger visar halsen ca 1 månad efter operationen.

 

Förra året vid den här tiden åkte jag till Karolinska sjukhuset (gamla!) för att operera bort min struma. Det var alltså en stor knöl på min sköldkörtel som enbart var en fysisk förändring, den påverkade inte mina hormoner. Knölen opererades bort på ca 1 timma, och förutom knölen var det också nödvändigt att ta bort ca 60-65 % av min sköldkörtel.

Jag behöver inte äta några mediciner och min kropp klarar sig på sköldkörteln som är kvar. Det finns dock en risk att jag utvecklar struma även på den delen som är kvar, men än så länge är det ingen fara på taket.

Som ni ser på min hals så var jag ganska röd på bilden som jag tog precis efter ingreppet. Jag var nedsövd och kunde inte känna något, men jag såg ju efteråt på huden hur slapp den var – tänk er att jag hade en knöl ungefär större än en golfboll, men mindre än en tennisboll. Här kan se hur det såg ut innan.

Jag hade först ingen känsel alls i huden på halsen, det var riktigt läskigt, jag kunde ta på halsen, men på området runt mitt ärr kände jag inget alls. Och även ännu i dag har jag ingen känsel närmast snittet. Men jag är helt fascinerad över hur väl huden återhämtar sig. Den stramas upp, den känns helt förnyad och det där slappa som var efter operationen, den delen som hade varit uttänjd, är helt borta.

Huden alltså. Vilken grej! Och om vi tar hand om den ordentligt, med bra näring inifrån, med bra hudvård, med motion (tack yoga!) och med massage – ja, då håller den sig i fin form och kan gå från slapp till fast!

 

Läs mer här: 

Min struma och jag – snart är det kanske dags för operation!