Jag har haft ett on-and-off-förhållande till kaffe sen jag var i 25-års åldern tror jag. Drack väl mest kaffe på jobbet för att alla andra gjorde det och tyckte inte riktigt att det var så himla gott, men mer socialt. Sen detoxade jag bort kaffe från livet en sisådär 8 år sen och tyckte att det gick ganska lätt. Jag ville på något sätt rena kroppen och göra en omstart (tog även bort mjölkprodukter under en period också). Men så började jag dricka kaffe igen för några år sen och sen dess har jag ÄLSKAT kaffe. Alltså längtat efter det och alltid prioriterat det. Gått omvägar till bra cafeer för att få det bästa. Älskar doften av nybryggt kaffe på morgonen! Och sen havremjölken kom in i mitt liv var det som att de två bästa sakerna som fanns gifte sig i en och samma kopp.

Åh, vad jag har älskat mitt kaffe med havremjölk!

Men så i höstas började saker förändras. Jag tyckte inte att det smakade så himla gott i munnen längre. Jag kände att magen kanske inte mådde så bra av allt kaffe. Så jag började dra ned på kopparna. Tog kanske 2 koppar före lunch och sen var det bra.

Och sen i december kände jag ännu tydligare hur kaffesmaken i munnen inte alls var densamma. Och sen kom migränen. Under jullovet kom den en timme efter första kaffekoppen och mitt på dagen, vilket aldrig har hänt förut – brukar annars enbart få migrän på natten. Efter tre dagar med migrän var jag helt slut.

Så på nyårsdagen fattade jag ett beslut. Jag skulle testa att ta en paus från kaffe. Och ingen migrän sedan dess. Jag misstänker att min kropp kände sig lite trött på kaffe och i kombination med mycket på jobbet, hormoner som spökar (förklimakteriet) och deppig kall vinter så tror jag att det inte riktigt passade.

Nu har jag varit fri från kaffe i snart 1,5 månader och det går galant. Jag känner mig fräschare och piggare på något sätt. Fler bonuseffekter för mig:
• Mina tänder är såååå mycket vitare!
• Min mage är mycket bättre, jag har märkt en tydlig förbättring av min ulcerös colit.

Visst doftar det ljuvligt ibland och det kan komma ett sug, och vem vet, någon gång i framtiden kanske man kan dricka en riktigt god kopp igen?!

Därför äter jag inte gluten