Ni vet när det rusar i huvudet? Man grubblar. Det är något som gnager som man inte riktigt vet hur man ska hantera? Man får ont i magen. Det surrar och man tappar modet.

Förr i tiden hade jag betydligt mer ångest och oro över saker. Över allt, nästan. Jobbet främst. Men också saker som relationer, boende, pengar, kroppen och utseendet.

Sen jag fick barn skulle jag säga att jag har tappat 75 % av min oro och ångest. Jag tror jag insåg att det jag vara orolig för inte var något jag ändå kunde lösa. Jag hade farhågor. Men inget hade ju hänt.

I dag lever jag betydligt mer i nuet. Tar inte ut olyckor i förskott (ok, kanske liiite, ibland) och jag försöker istället fokusera på det jag kan påverka.

Det jag finner mest avstressande är när vi ger oss ut i skogen. Vi tar med oss en termos kaffe, och vi traskar lite. Om jag hittar en bra plats lägger jag mig gärna ned på marken. Jag dras till det – som om min kropp skriker efter den där kontakten som sker.

Det där har jag gjort sen jag var liten. En del tyckte jag var konstig som bara ville ligga lite ned på marken. Jag kan liksom känna vibrationer från jorden och det lugnar mig direkt. Min andning saktar ned och jag tankar otrolig kraft från jorden, det räcker att jag ligger där bara några minuter.

När jag sen reser mig upp är jag lugn och ångesten är borta. Finns det ett namn för detta? Naturterapi?

 

Någon annan som gör liknande? Ett tips från mig till dig med oro i bröstet och en klump i magen. Det kanske inte tar bort dina problem eller det som gör att du lider. Men det kanske lugnar dig en smula?

Ta hand om er och njut av sommaren som är kvar! Kram <3

 

English: When in times of trouble mother nature comes to me – let it be, let it be. :)