Under många år har jag “lidit” av tankar som snurrar i huvudet. Tankar som bara är påhitt, som inte gör någon nytta och som bara skapar mer oro och ångest. Genom meditation, yoga och att träna på att vara mer närvarande har jag tystat bruset i huvudet ganska ordentligt. Jag har skrivit om det mer här. 

Men då och då brusar det upp igen. Ni vet hur det är. Man  råkar ut för något jobbigt, ett extra besvärligt problem på jobbet som måste lösas, något strul med banken, tjafs med någon i familjen eller ett missförstånd mellan vänner. En parkeringsbot. En missad t-bana. Olika motgångar kan vara sjukt jobbiga att hantera.

Nyligen hände en grej som innebar att jag fick lite extra utmaningar på jobbet (jag är konsult inom digital kommunikation) och jag märkte att jag gled in i mina gamla tankemönster. “Det här kommer gå åt skogen. Varför har just jag råkat ut för detta? Jag är inte tillräckligt bra, jag har inte tillräckligt med kompetens. Jag kommer inte att lyckas att lösa det här problemet. Det kommer verkligen gå åt skogen.”

Jag började “känna” all negativ energi som alla mina negativa tankar skapade i mitt huvud, kände hur den här negativa energin spred sig genom kroppen, som en fysisk upplevelse. Jag började agera stressat i olika situationer, tänkte inte riktigt igenom mina beslut, och jag ramlade rakt ned i gamla hjulspår med gamla tendenser. Jag blev reaktiv.

Fasen vad tungt. Jag blir en så mycket sämre människa; inget tålamod, ingen bra känsla i magen, prioriterar dålig mat och skippar träning. Och jag började döma människor runt omkring mig. Människor som är grymma, som jag gillar att ha runt mig. Jag sprider negativ energi till andra.

Och där vill jag inte vara. Allt på grund av negativa tankar i mitt huvud. Inte på grund av verkligheten. Bara det som jag antog vara verkligheten.

Jag “vaknade” som tur var ur mina hjulspår och bestämde mig för att sluta lyssna på bruset i huvudet; gick på ett dubbelpass med yoga, satte mig i meditation och tvingade mig till närvaro i det jag gjorde. Efter ett par dagar släppte det. Jag hittade tillbaka till ett lugn och ett självförtroende. Jag löste utmaningen på jobbet, pulsen gick ned, och jag hittade tillbaka till en mycket mer kärleksfull person.

Jag vet att bruset kommer tillbaka. Men jag vet också numera hur jag kan hantera det. Det är ju så livet är – det går upp och sen går det ner. Det är ju hur vi själva väljer att möta det som händer oss, som avgör hur våra liv artar sig. För min del vill jag gärna hålla mig mer lugn, mer mjuk och mer kärleksfull. Och det innebär ju att även vara det mot mig själv.

Hur hanterar ni negativa tankar om er själva?

Att leva mer i nuet – äntligen har jag fattat grejen!

Så kommer du igång med meditation