Äntligen tillbaka i vårt älskade Thailand. Efter två år är vi äntligen här igen.

Som jag har längtat efter allt det som hör till detta underbara stället.

Solen, stranden, solvarm mogen frukt, känslan att få släcka törsten med en nyöppnad kokosnöt. Dofterna och dom tropiska ljuden från regnskogen som vi bor granne med.

Men också det fantastiska lyxen att få leva och bo i en annan kultur med andra värderingar och sätt att förhålla sig till varandra.

Men säg den lycka som varar för evigt! Efter fem dagars karantän (på hotell, vilket vara ett krav att bo på innan man får flytta hem igen) så testar jag positivt för omikron.

Fick lite spader då jag anade att jag skulle vara tvungen att bo på ett fältsjukhus och hållas i karantän i 14 dagar!!

Men då jag var i princip helt symptom-fri så kunde vi, eller snarare min äkta hälft, övertala sjukhuset att få bo hela karantän- tiden hemma hos oss. Konstigt nog är han helt smittfri och testar hela tiden negativt. Hur märkligt är inte det med tanke på att vi lever ihop och är nära varandra 24/7.

Då sjukhusen nu är ganska överbelastade så gick det att ordna. Vilken lättnad var inte det!!!

Så nu sitter jag här och med mina väldigt milda symptom, lite snorig, lite trött (kunde ha varit jetlag och för mycket AC som gav dessa symtom)

Om jag inte hade varit tvungen att testa mig så hade jag aldrig misstänkt att jag bar på viruset.

Men vi får se hur det utvecklas, det är en lurig sjukdom och ingen vet med säkerhet hur min kropp reagerar.

Nu tänker jag ta tillfället i akt och se till att vila och låta kroppen självläka.

Kommer att hålla er uppdaterade om hur min omikron-resa blir, och såklart hur jag ser till att ge kroppen förutsättningar att må bra igen.