Man vill ju oftast väl, och dessutom vill man ju gärna att nära, kära och arbetskompisar ska må bra, eller hur!

Meningar som t.ex,  lägg det där bakom dig- tänks så här- gör så där- varför inte ”ryck upp dig” har vi nog alla fått höra lite av och till.

Allt presenterat med den bästa viljan om att hjälpa såklart.

Ofta är det så ”problemlösare” jobbar.

Också dels det faktum att det inte riktigt passar in i våra hektiska liv…människor med problem!!

Jag tror att både problem och dilemman är process som skapar mer hållbara själar hos oss alla.

Har du någonsin träffat en stark person med ett lätt och problemfritt förflutet någon gång?

Vi behöver tampas med det som skaver för att lära oss saker både om oss själva och vår omgivning.

Som KBT-terapeut så möter jag ganska ofta just det problemet om svårigheten att kunna stanna kvar i sitt dilemma en stund och reflektera över varför och hur det blivit ett problem.

Våga se det från olika perspektiv även om man känner sig orättvist behandlad.

Lite verktyg som kan komma väl till pass för oss alla i vår vardag kan vara det här:

✔️ Var inte för snabb med att hjälpa till med lösningar.

✔️Själva utvecklingen kan faktiskt vara just det att man själv får ”äga” sitt dilemma under en tid.

✔️Reflektion är en viktig process i utvecklingen.

✔️Stötta i en process, men respektera att du kan aldrig ta över en annan människas tankar och behov.

✔️Ägandet av processen är alltid personligt knutet.

✔️ Ta den tid som behövs , och låt inte någon annan sätta varken takten eller tidsramen för det du behöver.