Jag har alltid känt mig lite nördig. Som barn satt jag mycket för mig själv och läste böcker eller skrev egna berättelser. I gymnasiet undvek jag hårspray, puder, läkemedel (om det inte var absolut nödvändigt) och annat som jag tyckte var “onaturligt”. Dessutom blev jag vegetarian – i en by där typ 95 % av alla män i vuxen ålder jagade älg (vilt har dock alltid känts mer okej att äta än massproducerat nötkött).
Och så har jag alltid älskat att vara i skogen.

Efter gymnasiet, innan jag och min barndomskompis skulle åka iväg på vår första resa på egen hand, hade jag ungefär en månad då jag bodde hemma hos pappa, utan sysselsättning.
Men jag hade inga problem med att få tiden att gå. Jag ägnade dagarna åt att gå ut i skogen någon timme (minst!) per dag , baka bröd, laga vegomat, skriva dagbok, läsa böcker och hälsa på kloka farmor (hon bodde 50 meter bredvid och var en stor trygghet i tillvaron).

När min bästa vän och jag väl kom iväg till Skottland var det just naturen vi ville upptäcka, först och främst. Vi försökte till exempel gå hela vägen från byn Aviemore till bergmassivet Cairngorms eftersom vi hade för lite pengar för att ta buss eller taxi. Vandringen tog slut efter 2-3 timmars traskande i gassande sol, då vi bara hunnit typ halvvägs, var helt slut och hade minst en halv mil uppförsbacke kvar. Vi undersökte varje stig vi kunde hitta kring floden Spey och lånade cyklar för att kunna utvidga upptäcktsområdet.

Samma sak när jag ungefär ett halvår senare åkte till Australien. Den här gången ensam. Jag var aldrig speciellt intresserad av surfing, party eller häftiga kickar. Även om det blev en hel del sådant också. 🙂 Jag ville vandra, jogga och cykla på stränder, i regnskogar och uppför klippor för att på så sätt lära känna landet.

Det är till naturen jag har sökt mig för att hitta svaren på vad som är rätt riktning i livet för mig. Det är dit jag har gått när jag har känt mig tömd på energi. Skogen är min bästa terapeut, som förlöser tankarna när de sitter fast, bryter ner all frustration och ersätter den med harmoni och lycka.

Nu har jag fått ett poetiskt namn på det också. Japanerna kallar det “Shinrin-yoku”, att “bada sig” i skogen – alltså insupa skogens dofter, ljud och gröna omgivningen. Och i USA är det här tydligen en stor fitnesstrend just nu – som ett sätt att varva ner och motverka stress. Ibland krävs det kanske en fantasieggande förpackning för att folk ska upptäcka något som alla naturmänniskor vetat i alla tider…

Från nörd till trendsetter alltså. Vem kunde ha anat det. 😉

Det här är banne mig första vintern på länge som mina ben har hållit sig lena och fina i stället för torra och fnasiga. I vanliga fall brukar det bli så torrt att det kliar över hela benen, och lossnar hud.

I år har jag först använt Moonsun Beeswax Body Oil. Sedan gick jag över till Moonsun Body Lotion och trodde att den kanske inte skulle funka lika bra som oljan, eftersom det är just en kräm i stället för olja. Men där hade jag, som tur är, fel.

Den här krämen är faktiskt helt fantastisk. Eftersom den doftar varmt av kryddig citrus tycker jag den passar extra bra på vintern – på sommaren föredrar i alla fall jag lättare dofter.
Dessutom är den just väldigt vårdande, lätt att applicera och går relativt snabbt in i huden. Benen håller sig mjuka och fina tills nästa gång jag duschar.

En flaska på 200 ml kostar 299 kr, vilket jag tycker är väl investerade pengar med tanke på resultatet och hur länge krämen räcker.

Ni har väl inte missat att momsen på reparationer av cyklar, kläder, skor, läderprodukter och hushållslinne sänktes från 25 till 12 procent den 1 januari 2017? Det innebär till exempel att sulning och klackning av ett par skor hos en skomakare kan bli cirka 50 kronor billigare (just skor tycker jag verkligen är värda att laga – de blir ju som nya, för mycket mindre peng än när man köper nya, och dessutom har man redan gått in dem!).

Om en jacka kostat 1000 kr, går sönder, och man får veta att det kostar 800 kr att laga den – då tror jag att de flesta köper en ny jacka i stället. Men blir det några hundralappar billigare, så kanske man funderar ett varv till.

Förhoppningsvis leder det också till att fler jobb skapas inom laga och reparera-sektorn. Förutom de traditionella som finns – skomakare, skräddare etc – så kanske det skapas nya?
Igår fick jag till exempel info om företaget Repamera, startat av 24-åriga Henning. Han har sedan några år tillbaka varit inne på att laga saker – från början möbler. Men att starta verksamhet för att laga sådant visade sig vara lite komplicerat.

Henning tänkte vidare och gjorde en undersökning om kläder i närområdet i stället.  Det visade det sig att 80 % av de 500 som svarat på enkäten hade kläder hemma som var trasiga, och som de gärna skulle använda bara de blev lagade. Problemet var att de inte fick tummen ur att åka till skräddaren.

Affärsidén blev helt enkelt att du skickar en bild på ditt trasiga plagg till Henning. Han hämtar sedan plagget hemma hos dig, lämnar till skräddare för lagning, hämtar kläderna hos skräddaren och lämnar tillbaka till dig – utan att det ska kosta mer än om du åker till skräddaren själv. Kul idé, som jag verkligen hoppas blir en succé!

Reparera har ingen egen hemsida än, men däremot en facebooksida. Tjänsten är tillgänglig i Malmö och Växjö till att börja med – håll tummarna för att den sprider sig över landet. =)

Läs mer:
På miljönär.se finns tips och råd om hur vi kan minska vårt avfall och konsumera smartare. Där finns också Miljönär-vänliga verksamheter listade, i dagsläget nära 1 000 över hela landet: bibliotek, skomakare, ändringsskräddare, cykelreparatörer och mycket mer.