Meny

close

Tack för den här tiden!

Hej kära läsare!

Jag har bloggat i över 2 år nu, och större delen av tiden hos Naturligt Snygg. Det har varit otroligt roligt, lärorikt och givande – och jag bara älskar mina fantastiska bloggkollegor!
Men nu satsar vi allt mer på hållbarhet på min egen arbetsplats – Hus & Hem – vilket jag är otroligt stolt över!
Bloggen flyttar alltså vidare, men behåller sitt namn och innehåll. Jag tror på en hållbar livsstil på alla nivåer – från vardagsval till globalt engagemang.

Från och med den morgon ( 7 november) är ni varmt välkomna till nya Veckans Eko!

Livsstil

S som i stökig semesterstart

Första semesterdagen. Jag tänker att jag ska vara en riktigt härlig mamma och bara vara med mina barn hela dagen. Ta det som det kommer.

En kvart efter att jag vaknat kommer första messet:
“Här kommer lite att ta ställning till: Hur ska klinkerplattorna i hallen läggas?  Var ska eluttagen på köksbänken sitta? Och så fogen på köksväggen som blev flammig – ska vi be snickaren göra om? Och töm gärna kylskåpet där nere så kommer vi en bit på vägen inför flytten tillbaka”.

Fair enough – vi måste ju hjälpas åt för att renoveringen av huset ska bli klar. Så jag går ner och pratar med elektrikern och snickaren och tömmer kylskåpet på gammal mat som inte fick plats hemma hos svärmor.

Sedan ringer de från jobbet. Jag hade glömt att berätta att det saknas planskiss till två av hemreportagen som precis ska layoutas. Och så måste jag fixa lunch. Och så var hela förmiddagen borta.

Efter lunch vill tösen och hennes kompisar göra regnbågsmuffins. Superkul idé, tycker jag! Sådana måste uppmuntras. Hjälper dem att fixa ingredienser.
Sonen vankar av och an och vill ha en kompis han också. Jag ringer hans kompis och frågar. De kan inte ta emot besök, men låter gärna sonen komma till oss.

Fair enough, då roar de sig säkert själva medan jag planerar och handlar veckans mat. Men först städar jag toaletten lite.

Surfar recept på nätet. Går samtidigt in på Facebook och ser att jag borde ha skrivit ett inlägg om att vara nedkopplad till vårt härliga bloggkollektiv The Sustainable Society. The irony…
“Sen”, tänker jag, och surfar vidare bland recepten.

Tjejerna skriker från köket: “Det blev smör av vispgrädden! Hur gör vi nu?”
Fixar fram lite cash så de kan gå och köpa nytt.

Det knackar på dörren. Grannfrun vill ha kaffe. “Javisst, trevligt!”, säger jag och sätter på bryggaren. Vi hinner prata en stund innan sonen och hans kompis påminner om att vi skulle åka och bada.

Molnen hopas. Det börjar regna, men vi åker ändå. Har man lovat så har man.
Barnen badar i regnet. “Det är supervarmt”, tjoar de medan jag står och huttrar på stranden. Glömde paraplyet.
Åker hem med barnen som är så kalla att de hackar tänder. Får in dem i duschen, gör varm choklad åt alla.

Nu är det nästan middagstid. Får ett till mess:
“Sista passbiten till köket har kommit. Kan du hämta?”

Fair enough, klart jag kan. Och så handlar jag mat på vägen tillbaka.
Börjar laga halloumiburgare med zucchinisallad, tomatsås och mathavre till. Varför lägga ribban lågt första semesterdagen, liksom?

Mannen kommer hem efter jobbet. Äter. Han åker till Bauhaus och köper lister.

Jag städar bort efter maten. Märker att sonens kompis glömt sina simglasögon hemma hos oss.  Tänker att “Jag skulle ju ändå ut och jogga”, så jag springer dit med den.

Sätter på tvättmaskinen när jag kommer hem. Den är färdig att hänga vid 22.30. Hänger tvätten, borstar tänderna – och rasar i säng.

Känner att mitt liv är ett skämt. Har jag glömt allt jag lärt mig om att prioritera – och bortprioritera? Om att det faktiskt är okej ett säga nej. Och om att jag faktiskt behöver stänga av allt som heter sociala medier och internet ibland, för att hjärnan ska må bra?

Nu är det jag som ser till att lägga ner ribban, koppla ned och koppla av. För min och min familjs skull. Det är också en form av hållbarhet – att ta sig tid till återhämtning för att sedan orka engagera sig i det som verkligen betyder något.

 

Avkopplad är temat för The Sustainable society denna månad (följ oss på Facebook och instagram!). Här kan du läsa vad mina begåvade kollegor har att säga om saken:

Hannah Sjöström/Naturligt snygg: Är du avkopplad?

Livsstil

Våra middagsval är viktigast för en hållbar framtid

Quesadilla med grönkål som brukar gå hem hos de flesta!

Det har en hel del om att vi borde minska vår köttkonsumtion på sistone. Härom veckan läste jag ett pressmeddelande från Svensk mat- och miljöinformation som just nu kampanjar för att vi ska skriva på ett upprop om halverad köttkonsumtion.

I samma veva skrev Peter Kalmström, som driver Supervegobloggen, och Jonas Paulsson, Köttfri Måndag, en debattartikel  i Aftonbladet där de argumenterade för köttskatt, för att “försvåra” köttätandet (kanske i samarbete med ovan nämnda organisation).

Innan någon börjar bröla: Jag fattar att Svensk mat- och miljöinformation är en lobbyistorganisation, och att debattörerna är tyckare. Jag är också en tyckare – och håller helt med om att vi måste minska vår köttkonsumtion. Eftersom det finns väldigt många fakta som understödjer den åsikten.

Sist av alla (?) tittar jag just nu på dokumentären “Cowspiracy”, som handlar om hur storskaligt jordbruk (oavsett om det gäller kött- eller mjölkproduktion) förbrukar jordens resurser. Det här är ju inga nyheter egentligen. När jag blev vegetarian som 18-åring var anledningen just den. För att producera vegetariska burgare används till exempel 45 gånger mindre mark och 20 gånger mindre vatten jämfört med en burgare gjord på nötkött, enligt WWF.

Trots alla fakta som finns i ämnet: Jag tror ändå att vi måste bygga vår huvudsakliga argumentation på morötter i stället för piskor (även om en köttskatt kanske skulle hjälpa till att vända trenden med ökad köttkonsumtion).
Även om det är svårt.
Själv upplever jag att ju mer jag lär mig om hur vi människor påverkar biologisk mångfald, klimat, våra hav etcetera – desto högre vill jag skrika. Jag tycker att vi måste äta mycket mindre kött. Och jag tycker att vi måste sluta flyga på nöjesresor en, eller flera, gånger per år. Jag tycker också att vi har ett helt stört konsumtionsbeteende i större delen av västvärlden.
Samtidigt vet jag hur djupt rotat det sitter – även hos mig själv – att man ska kunna “slappna av” och “unna sig” ibland.

Men tänk så här: Vi vet att maten och jordbruket står för 25 procent av jordens klimatutsläpp. Vi vet också att våra middagsval är viktigare för klimatet, än om vi tar cykel eller bil till affären. Det gäller även om vi åker flera mil för att handla.

Tänk om alla i Sverige och västvärlden skulle byta ut en eller två middagar i veckan mot vegetariska diton – vilken skillnad det skulle kunna göra för klimatet! Det är inte ens en uppoffring, vill jag påstå. Kolla till exempel in mina middagstips under taggen  “Veckans vardagsvego” för goda och hyfsat lättlagade recept. Det är också ett väldigt bra sätt att äta mer varierat och få in mer grönt i kosten på ett naturligt och smidigt sätt. Bra för hälsan, bra för miljön och – tro det eller ej – bra för plånboken! Ett kilo okokta linser räcker till exempel till väldigt många måltider och är mycket billigare än kött.

Kanske slår jag in öppna dörrar, med tanke på vilken sajt jag skriver på, men låt oss försöka sprida budskapet och inspirera vår omgivning genom att bjuda på fler goda, gröna middagar. Jag tror så här: Hellre många som förändrar sin livsstil litegrann, än ett fåtal “renläriga”. Bara så kan vi skapa en hållbar framtida utveckling.